En dos kärleksfull #5: Harden the fuck up!

Vi spelade in ett nytt poddavsnitt i tisdags, min kära blogg- & podd-kollega Helena och jag och vi snackade cykelkultur. Eller, vi snackade nog mest om stilregler – och vi lyckades göra ett helt poddavsnitt om det där och ändå inte nämna ordet stilpolis en enda gång, typiskt kul. Hursomhelst – jag hade förstås inte alls förberett mig utan klickade fram de berömda reglerna samtidigt som vi poddade.

Jag tycker reglerna är kul. Och ganska fina. De är skrivna med en stor dos ironi och jag gillar många av dem. Det jag inte gillar är att en del fått det alldeles om bakhjulet och tar varje chans att klonka ned på dem som inte har koll, speciellt nybörjare. Det nya cyklister behöver är enbart ett stort och varmt och innerligt välkomnande till sporten oavsett strumplängd – och vill man lära ut saker ska man göra det med hjärta och kärlek, inte genom att få någon att känna sig dum.

Hursomhelst. De oskrivna reglerna finns nedskrivna på Velominati och min absoluta favorit just nu är nummer fem. Och nummer nio. Och några till. Men jag tänkar att vi börjar med fem. Den är bra. Jävligt bra. Jag ska följa den slaviskt under säsongen.

Rule #5 // Harden the fuck up!

BAAAAM. Harden the fuck up. Precis så kände jag när jag bestämde mig för att bli snabbare än mig själv och skita i att ta det mer post-partum-lugnt. Och precis så behöver jag tänka ganska ofta för jag är en person som i perioder lätt blir lite negativ mot mig själv och tänker att jag inte kan, fegar ur och mesar omkring. Harden the fuck up –   jag vill ta för mig på stigarna, pusha mig och vara mitt bästa jag och dessutom försöka smitta ned folk omkring mig med en dos kärleksfull harden the fuck upp. Är ni på?

Vi tar regel nummer nio när Helena klippt klart podden. Tills dess – du har väl lyssnat på våra tidigare avsnitt? Det ingår i oskrivna regler att lyssna på vår podd.