“Vad gör du om fem år?”

“Om fem år?”
Jag skruvar lite på mig. 
“Ehm. Oj, om fem år…ja, oj…den var ju svår, jag vet faktiskt inte…”
Och så svamlar jag någonting om jobb och jag vet inte riktigt vad och det känns lite halvdant. Jag borde ju varit beredd på den frågan. Haft ett smart och bra och genomtänkt svar som på precis allt annat – tänk att det var just den frågan som gjorde att jag kom av mig alldeles.

Vi backar bandet. En alldeles vanlig måndag hade jag ett lunchmöte på Rudenstams Butik & Kafé i Äppedalen, ni vet Jönköpings Toscana där jag så gärna cyklar racer. Personerna jag lunchade med driver ett spännande företag och är på jakt efter medarbetare och en gemensam bekant har tipsat om mig. De verkar genuint intresserade av mig och min kompetens och jag är genuint intresserad tillbaka – sådär så jag verkligen hoppas att jag kan vara personen de bestämmer sig för. Och då är ju frågan inte helt otippad – att svara på vad man tror man gör om ett gäng år är ju en intervjuklassiker. Och en sådan hade en ju faktiskt kunna förbereda sig för ändå.

Vet du vad som slog mig efteråt? Jag är ju just precis där jag vill vara om fem år – det var ju därför jag inte kom på ett superfancy svar på frågan, det var så självklart. Jag är nämligen väldigt nöjd precis där jag är. Misstolka mig rätt nu – jag vill cykla fortare, skriva bloggtexter som inspirerar och berör bättre än någonsin, jobba med utmanande och spännande saker – men jag vill göra det med nuvarande läge som utgångspunkt. Jag har hittat min plats, jag har en underbar familj, jag har bra folk omkring mig, jag har en idrott jag älskar, jag har närhet till allt jag behöver för att kunna leva aktivt och för att kunna koppla av på fritiden.

Jag kunde ju svaret. Om fem år gör jag ungefär det jag gör nu. Fast vår ettåring är sex år gammal och kanske, kanske, kanske, väldigt kanske att hon har ett syskon i tvåårsåldern. Vi får se hur det blir med det. Jag har haft en eller kanske två anställningar och några större uppdrag i mitt företag däremellan och eftersom Lovis är såpass stor att hon börjat med fritidsaktiviteter (vi håller förstås tummen för cykel) har jag ett idéellt engagemang i hennes första klubb eller förening. Bloggen – den finns kvar förstås och utmaningarna på cykel är fortfarande min röda tråd för att må bra.

Om fem år har vi gjort klart några av våra stora projekt här hemma på torpet. Den oinredda vinden har förvandlats till två fina sovrum och vår matsal har pärlspont i taket och bröstpanel och vacker tapet på väggarna istället för gips och reglar som nu. Vi åker till Öland en sväng varje sommar men vi gör också turer till Järvsö, Åre, Sälen och andra cykliga ställen – gärna tillsammans med vänner. Jimmy kanske har börjat renovera VW-bussen på riktigt och premiärtur med den kanske är gjord.

Det är en mäktig känsla att vara precis där man vill vara. Istället för att rusa framåt, vidare, bortåt, till något annat – istället för att vilja till nästa ställe i livet har jag landat och förvaltar. Tar hand om. Vårdar och vidareutvecklar. Njuter av flow och livskvalitet. Älskar livet.

Var är du om fem år? Vill du vidare eller har du hittat din plats?