Vi tycker om enkla vardagsäventyr och vi bor på en plats där vi har nära till oerhört många platser som på olika vis gör det enkelt att vardagsäventyra. Ett äventyr för mig är när man tar sig ut och ser det storslagna i det enkla, det man har nära, det som naturen förser oss med. På något vis blir äventyr enklare med barn – det behövs inte mycket för att det ska kännas storslaget när man får se saker ur sitt barns perspektiv. Och att ge sig ut med familjen, vilken fin sak det är. Att hänga utomhus en stund är verkligen storslaget och lite extra storslaget blir det ju när det är med våra vackra omgivningar som backdrop.
En eftermiddag för några dagar sedan, en alldeles vanlig tisdag efter jobbet, packade vi en klämmis och lite frukt och begav oss till en strand vid Vättern. En som man måste gå en bit för att komma till, en som betyder lite extra mycket för mig. En strand där jag har badat med mina morföräldrar, kastat sten med morfar och ätit mormors plättar med sylt och har så många vackra minnen ifrån. Dessutom är den oerhört vacker och så visade det sig att stenarna på just den där stranden var väldigt roliga att sortera och titta på. Runda, mjuka, lite solvarma och alldeles gyllene i kvällssolen. Den där solen förresten, den är liksom vår kära moder jords vis att sätta guldkant på vilken vanlig vardag som helst.
