New kit weekend och tio platta Ölandsmil

Rätt ofta står det distans på mitt träningsschema. Inga konstigheter, distans är en viktig grej i en grundträning och distans är ju också något jag ägnat mig åt vinter efter vinter efter vinter om än i något mindre uppstyrd och strukturerad form än i år. Men – det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva vad det brukar stå mer, nämligen att de där timmarna distans med fördel kan göras i plattare terräng. Fniss. Plattare terräng? Det finns inget platt här hemma – vi har backar, backar, backar och backar. Och ännu mer backar. Man får undvika de värsta liksom.

I helgen var det där med platt en ovanligt enkel match eftersom vi var på vårt kära Öland. Där är terrängen just precis platt. Väldigt platt. Och vet du vad, platt är inte att underskatta – att trumma på i kilometer efter kilometer på platten ger mer än man tror.

Jag hade sprillans nytt vinterkit i She Rides CK-design och kände mig hur fin som helst när jag styrde kosan från stugan strax utanför Källa via Hagelstad, över alvarmarken och ut mot kusten på västra sidan av ön sådär som jag brukar göra. När jag är framme vid havet kollar jag vindriktning och så kör jag strax över hälften av mitt pass i motvind längs med kusten innan jag vänder och får medvind hem.

I helgen hade jag lilla tjugosexan med mig på min new kit weekend på ön och det stod två pass på schemat. Två timmar snabbdistans på lördagen och tre timmar vanlig distans på söndagen. Det blev totalt tio mil och båda dagarna hann jag såpass långt att jag fick snurra lite stig i Bödaskogen. Magiskt och väldigt sandigt.

Öland off season alltså, det är så himla bra på något vis. Lugnt och vackert. Och väldigt bra för platt vinterdistans.