Kånken i mitt hjärta

Några dagar innan jag skulle börja första klass i skolan kom mormor och morfar förbi med bagaget fullt av kånkenryggsäckar. Jag skojar inte – de hade varit till en affär och lånat med sig en av varje färg och radat upp dem i baksätet och jag fick välja precis vilken jag ville. Jag valde länge innan jag bestämde mig för en mörkrosa modell och jag undrar så vad som hände med den sedan. Försvann den i någon av alla miljoner flyttar eller slet jag ut den eller gav vi bort den till någon? Jag vet inte, men precis som käraste mormor och morfar är den alldeles borta nu.

Fast en Kånken, det har jag minsann ändå. Jag var förbi Uthuset häromveckan och skaffade mig en alldeles ny i en modell jag riktigt länge drömt om. I den bor hela mitt kontor. Datorn har ett specialfack och jag har alltid med mig sladdare och laddare, svart anteckningsbok, pennor, kamera och andra livsnödvändigheter som coldzyme och tuggummi.*

Det bästa med den är att det känns som att jag tar med mig en del av det jag älskar allra mest vart jag än går nu. Det spelar ingen roll hur kontorspiffad jag är – med det mobila kontoret i en Kånken är det som att kärleken till livet utomhus hänger med ändå.

*ALWAYS ta med coldzyme och tuggummi när man måste ha med andra människor att göra. En vill ju inte lukta sushi i munnen och en vill ju inte bli förkyld.