Några dagar innan jag skulle börja första klass i skolan kom mormor och morfar förbi med bagaget fullt av kånkenryggsäckar. Jag skojar inte – de hade varit till en affär och lånat med sig en av varje färg och radat upp dem i baksätet och jag fick välja precis vilken jag ville. Jag valde länge innan jag bestämde mig för en mörkrosa modell och jag undrar så vad som hände med den sedan. Försvann den i någon av alla miljoner flyttar eller slet jag ut den eller gav vi bort den till någon? Jag vet inte, men precis som käraste mormor och morfar är den alldeles borta nu.
Fast en Kånken, det har jag minsann ändå. Jag var förbi Uthuset häromveckan och skaffade mig en alldeles ny i en modell jag riktigt länge drömt om. I den bor hela mitt kontor. Datorn har ett specialfack och jag har alltid med mig sladdare och laddare, svart anteckningsbok, pennor, kamera och andra livsnödvändigheter som coldzyme och tuggummi.*
Det bästa med den är att det känns som att jag tar med mig en del av det jag älskar allra mest vart jag än går nu. Det spelar ingen roll hur kontorspiffad jag är – med det mobila kontoret i en Kånken är det som att kärleken till livet utomhus hänger med ändå.
*ALWAYS ta med coldzyme och tuggummi när man måste ha med andra människor att göra. En vill ju inte lukta sushi i munnen och en vill ju inte bli förkyld.
3 comments
Kånken, kanske den allra finaste väska man kan ha. Min hänger med, på jobbet, på resa, till stugan, ut på fikaturen i skogen. Dessutom allitd med sittunderlaget nedpackat, för man vet aldrig när man behöver det 😉
Jag har aldrig haft någon Kånken. Dom blev poppis när jag var barn på sjuttiotalet och en del klasskamrater hade såna. Jag tror att mina föräldrar tyckte att den signalerade lite för mycket “tokmiljövänster” på den tiden för deras smak. Mina barn fick Kånken när dom var små, signalvärdet från sjuttiotalet finns inte längre. Det är bara en snygg och praktiskt rygga.
Kånken följde med på skogsmulle, med sittunderlag i och termos (med bild på Tom och Jerry) som var full av ångande varm choklad – kärt barndomsminne! Nu bor 3 st kånken i vår hall och nya minnen för kommande generationer skapas!