Vi firade vår dotters tvåårsdag alldeles nyss och det var förstås fantastiskt men helt ärligt – jag tänkte mest på att jag är så outgrundligt sliten att jag snart inte orkar mer. Vi är två år in i småbarnsåren och jag är mitt tröttaste trötta som bara vill ge upp. Kasta in handduken och skita i allt. Eller åtminstone göra något som får mig att känna mig mindre som en urvriden disktrasa och mer som en snorsportarmorsa.
Jag drömmer om att kasta in handduken (när den är smutsig) på golvet i ett badrum i en hotellsvit på cool location. En svit jag hyrt alldeles för mig själv och när jag slängt handduken ska jag skita i allt och tassa iväg till en frukostbuffé.
Där vill jag dricka minst två koppar starkt kaffe och några söta, knalliga shotar smoothie, äta bacon och mumsa melonbitar. Och så vill jag läsa en tidning bakifrån – ni vet en riktig tidning i papper. En DN eller så, med lite krönikor och helgbilagor och värlsdnyheter att förfasa och imponeras av, och jag ska läsa varenda sida långsamt i lugn och ro bara för att jag kan.
Sedan vill jag tassa tillbaka till hotellrummet, vräka mig på sängen en stund och göra absolut ingenting innan jag drar på mig träningskläder och ger mig ut för att springa ursinnigt uppför branta backar och cykla flowiga leder och stigar. Jag vill komma hem smutsig och endorfinhög och hänga skitiga träningskläder på handdukstorken, ta ett långt bad och gå och käka lunch.
Efter lunch vill jag ut igen. Göra något jobbigt eller något försiktigt, bara göra vad som faller mig in. Bli trött i kroppen och tanka hjärnan med upplevlser utan ansvar för någon annan än mig själv. Inte tänka på blöjor, sovtider, burkar med pastasallad och äppelklyftor. Om äppelklyftorna inte är till mig själv förstås.
När jag varit ute vill jag sjunka ned i en varm pool på en spa-avdelning. Det ska vara sådär halvmörkt och lugnt och tyst och helst förstås bara jag. Kanske basta två minuter i en sådan där fancy bastu som luktar lavendel – bara för att komma på att jag inte alls gillar att basta och kasta mig ned i en isvak istället. Få massage. Kanske runda av med yoga.
På allt det där vill jag äta middag. Ge mig ett ton ekologiska grönsaker och en riktigt god köttbit. Närproducerad förstås. Stort glas iskallt vatten till det och så dessert. Massor av dessert.
Med all den där maten i magen ska jag gå och lägga mig. Lagom tidigt. Skrota en stund på rummet först, peppra ur mig lite text bara för att jag älskar att skriva om kvällen – och sedan sova ostört tills jag vaknar av mig själv.
Repeat i sju dagar. Eller i alla fall i en långhelg. Och efter det ska jag åka hem som en lite piggare och gladare version av mig själv, redo att rodda hämtning och lämning och vab och snor och dålig sömn i kombination med allt ljuvligt med att vara mamma i åtminstone ett halvår till.
Jag undrar om jag inte ska ta och omsätta det här i verklighet. Jag MÅSTE få vila, sova, träna impulsivt och ta hand om mig litegrann. Någon som känner igen sig? Eller är jag en HEMSK mamma som önskar mig bort lite? (Du måste svara i en kommentar att jag inte är hemsk, annars får du inte svara alls, okej?)
20 comments
Du är inte hemsk! Vem längtar inte bort ibland? Rapportera tillbaka om du hittar nåt som passar, skulle också gärna ta en lång helg för mig själv..
Lovar att rapportera. Funderar på Årekr
LOVE YOU ? Och nej, du är inte ett dugg hemsk. Jag har förmånen, ja jag säger faktiskt så, att ha ett jobb som kräver att jag åker bort lite då och då. Bor på hotell och får en stor portion av det du längtar, samtidigt som jag får betalt för det. Naturligtvis med massor av timmar jobb också, många fler än de klassiska 8 per dag, men ändå. Och visst, det känns jäkligt tufft varje gång jag måste packa väskan, vinka hejdå till lillpinglan och gå ut genom dörren, men attans så välbehövliga de där hotellnätterna är ibland. Jag förstår exakt vad du menar och JA, jag tycker att du ska göra slag i saken och boka. För fy bubblans vilken mycket bättre mamma man (läs: jag) är när jag kommer hem igen ?
Klart att du inte är hemsk! Tycker det låter som en VÄLDIGT bra plan! Kör på ba! Berätta var du tar vägen så jag kan söka inspiration till min egna sova, sporta, äta, sova helg! Heja dig Elna!
Lovar att rapportera!!! ❤️
Du är så himla klok Sara ❤️❤️❤️
Nej du är absolut inte hemsk. Mest förståndig.Ta en återhämtningshelg ❣
Ja, det ska jag nog ta och göra ❤️
Fullt normal. Helt och hållet. Alltid. Har inga egna barn men av det jag läste nu så låter det sonika mänskligt.
Tack bästa. ❤️
Du är helt normal! Jag fick två barn tätt (nr 2 kom 10 dagar efter första barnets 2 års dag) och gick i bitar på riktigt och fick prata med en psykolog under en tid. När yngsta var 6 mån åkte jag på en hotellhelg i min ensamhet och slappade och njöt av ensamheten och fluffigt täcke och badade badkar och åt mat på rummet och kollade på TV och en massa annat som bara handlade om mig! Det gjorde jag på inrådan av min psykolog och min man! Efter den helgen fick jag så pass mycket lugn i kroppen att livet kändes i alla fall liiite enklare! Så jag kan bara rekommendera att göra slag i saken!
Hemsk? Absolut inte. Kan tänka mig att alla småbarnsföräldrar längtar bort med jämna mellanrum. Dra bara i handbromsen i tid! Vänta inte tills du står med bilen efter vägkanten, med ditt barn i passagerarstolen, en puls över 190, en värld som snurrar runt dig och du undrar hur du ska ta dig hem levande. Då räcker det inte med en veckas återhämtning. För mig tog det “bara” två månader, med långsam upptrappning att vara tillbaka på heltid. Men då skalade jag bort alla måsten, utom jobbet, under en lång tid. Jag kunde inte ens ta en promenad i skogen första tiden för det kändes som om jag skulle tuppa av och dö närsomhelst.
Du kanske redan har det, men annars kanske en coach för den mentala biten vara en stöttning. Om inte en återhämtningshelg eller vecka gör susen.
Jag vet. Jag blev sjukskriven för utmattning första gången för åtta år sedan och har aldrig varit tillbaka på hundra procent. Kanske åttio på sin höjd och nu knappt ens det eftersom tröttheten är så stor. Kommer aldrig bli helt bra igen och har accepterat det – och är nu livrädd att det ska bli sämre, att allt ska hända igen. ?
Såklart du inte är hemsk!!! Det är ju varje småbarnsförälders dröm! I somras var jag hemma ENSAM knappt två dygn på semestern, medans mannen och barnen var hos barnens farmor. LJUVLIGT. Visserligen inte hotellfrukost och -middag. Men massor av sömn, träning, caféfrukost, och netflixslappande. Sedan var jag redo för att hänga med härliga familjen igen.
Du är inte hemsk alls, inte det minsta. Det är bara så klokt önskat det här, för varenda småbarnsförälder behöver lite tid, behöver få andhämtning och ladda om. Så är det bara och fullt mänskligt att längta efter det. Tycker du ska boka en hotellnatt göra det du längtar efter! Kör bara kör! <3
Det första jag gjorde när sonen slutat amma var att åka iväg 2,5 dagar ensam till Högbo och bara åkte skidor och vilade. Det var inte så fancy, men det var lugnt och tyst och hårt och precis vad jag behövde! Bara gört ?
GÖR DET! Alltså inte sen, utan nu. BOKA! Jag är inte där längre, mina döttrar är 8 och 11 nu och jag får sova på nätterna men jag minns verkligen hur det var. Du kommer att bli en bättre mamma, eller nej förresten, det kommer du inte för du är redan världens bästa mamma till din dotter men du kommer att KÄNNA dig som en bättre mamma. Gör det! (Sa jag det?) Heja dig.
Kunde vara jag som skrivit det här inlägget.
Känner att jag skulle behöva EB rejäl paus från föräldraskapet.
Kram! Och unna dig en paus om det är möjligt.
Såklart du inte är hemsk, du är mänsklig. Det låter som att du behöver en helg för dig själv inom en väldigt snar framtid, så gör slag i saken och prioritera dig själv! Jag har följt dig under många år och vet att du varit utmattad tidigare så jag hoppas verkligen att du drar i handbromsen i tid. Jag har själv varit där och vet hur lätt det är att ramla dit igen. Ta hand om dig och tack för ett ärligt och härligt inlägg! Kramar
Hoppas du får till en sådan helg/vecka! Jag glömmer aldrig känslan när jag var i Palma några dagar; hade flugit dit själv och tagit taxi till hotellet, där skulle jag bo över helgen med en kompis som varit på jobb i staden. Vi skulle se lite av ön, shoppa, fika, bada, äta tapas. Men innan dess hade jag flera timmar ensam. Alltså den känslan: jag kan göra VAD jag vill! Det blev en halvtimmes joggingrunda, ett snabbt höstdopp i hotelpoolen, sedan ut och gå i gamla stan med kameran. Wow, vilken dag.