I baksätet i april 2021

Jag ville skildra vardag en månad mitt i brinnande pandemi. April var medgörlig som få och slängde pandemivardagen rakt i nyllet på mig. Är du äckelmagad och ogillar snor och spott och kräks kan du sluta läsa NU.

Jag har, trots nedsatt immunförsvar mot luftburna infektioner, klarat mig från förkylningar hela vintern. Tills nu, nu var det kört. I förmiddags tog vi bilen till en vårdcentral i Huskvarna och Jimmy gick in och hämtade ut två stycken självtest. Förra gången jag var förkyld, i höstas – då fick jag motvilligt lämna prov i Gränna, Lovis fnissar fortfarande åt när mamma var rädd för att få grejer i nästan och skrek åt en sköterska. Jag är ju som bekant rädd för allt.

Men nu är det ju nu och nu är det självtest som gäller. Två plastpåsar pinaler och ett A4 med instruktioner. Herregud, jag som avskyr att läsa instruktioner. Men vi är ju ett team, chefsmekanikern och jag och Lovis fick kolla på telefonen medans vi slog oss ned i baksätet och jobbade oss igenom alla steg i självtestandet:

1. Fippla med påsar och koksalt och öppna topsförpackning
2. Framkalla ångest i tjugo sekunder del ett:
   kolla så kräkreflexen fungerar genom att försöka föra ned och gnugga runt en topsjäkel i halsen. Den funkar bra på mig reflexen, så nu vet vi det.
3. Framkalla ångest i tjugo sekunder del två:
   kolla hur mycket tårar det rinner när du försöker pilla in samma tops så långt som möjligt i näsan. Ja, den du just haft i halsen.
4. Sucka lättat och spotta som om det vore spottlosketävling med coola grabbarna på random skolgård back in the days of nittiotalet. Gnugga sedan runt ångest-topsen i spottet och rör sedan ned hela härligheten i ett provrör. Förslut. Kontrollera personnummer.
5. KLAR!

Och nu väntar vi. Covid-19 eller förkylning? Hoppas faktiskt väldigt mycket på att det ska vara en förkylning, är verkligen orolig över att få corona.