Om vi gjorde allt som var lite långtråkigt och tidsödande igår gjorde vi raka motsatsen idag. Vi packade ihop oss på våra lastcyklar och fick en sådan där dag som kommer gå till vår historia som en av de allra finaste och bästa första semesterdagarna någonsin.
Visst var vi lite småtrötta efter gårdagens sena kväll och vi tog oss inte iväg förrän strax efter tio. Målet var Rasmus Kvarn i Röttle, en av gästerna på gårdagens fest jobbar även som mjölnare i den gamla kvarnen utanför Gränna och jag hade bestämt för mig att han sagt att den öppnade tio och stängde tretton. Nja. Vi var där vid elva och konstaterade att den öppnade tretton.
Nåväl – nu är ju vår plats på jorden ett utflyktsparadis som har allt man kan önska så vi åkte in till Gränna och ägnade oss åt en av Lovis älsklingsaker: titta på när Visingsöfärjorna angör och avgår. Det kändes lugnt i Gränna trots högsäsong men kön till färjan ringlade sig lång.
Vi åt matsäck i hamnen och två timmar försvann i ett nafs – och sedan bar det av mot Röttle igen. Kvarnen har anor sedan sextonhundratalet, för så länge har det malts mjöl på platsen. Min relation till kvarnen sträcker sig bara till åttiotalet men jag har varit så himla fascinerad av den ända sedan jag var där med mina föräldrar som liten. Vi bodde i byn, några hus bort, och jag minns att pappa och jag brukade fiska i kvarndammen och att jag alltid älskat mullret från kvarnens mekanik när den är igång.
Till min stora förtjusning fick lite extra kunskap idag. Vi fick vara med och öppna och stänga dammlucka och Olle som tillsammans med sin fru Kerstin malde mjöl idag såg till att jag lämnade stället än mer fascinerad än tidigare.
Vi försökte också ta en härlig familjebild. Det blev lika bra som alltid, scrolla ned så får du se.
Efter kvarnen for vi vidare till Ravelsmarks gård och plockade jordgubbar. Nu har vi frysen full med närproducerade gubbar till vintern – så härlig känsla. Efter det stannade vi hos en annan Olle och Kerstin – min pappa och hans fru. Vi behövde honung och pappa är biodlare så vi fick med oss en nästan nyslungad burk hem. Lovis var vid det här laget övertrött och hungrig och flamsade som bara den och åt en rejäl portion ugnspannkaka.
Sedan for vi hem och när vi kom hem var vårt barn helt förbi av trötthet och intryck. Hon och Jimmy parkerade sig i soffan och tittade på sommarlovsmorgon fast det var kväll, jag gjorde lite cykelfix i garaget och när Jimmy nattade sprang jag en kort runda, körde ett yogapass och sedan satt vi och snackade om livet, om det här året, om sommaren, om framtiden om allt och inget ända tills Jimmy blev lika trött som barnet vårt och gick och la sig.
Och nu sitter jag här och myser. Jag får sova lite i morgon bitti och då kan jag sitta en stund framför bloggen om kvällen och jag älskar verkligen att göra det. Jag saknar den stunden för vanligtvis kan jag inte skriva på kvällen för det tar så lång tid att varva ned efter att skärmen slocknat. Men nu är det semester så nu kan jag sitta här och skriva toklångt och hoppas att du kanske tar dig igenom till slutet. Som är här. Nu är det godnatt!
