Igår avslutade jag veckan på bästa sätt tillsammans med Hanna. Precis som förra söndagen möttes vi på Bauegårdens brygga och badade isvak och drack glögg.
Jag slogs av hur det faktiskt inte längre är så värst jobbigt att ta sig ned i det kalla vattnet. Därmed har jag också gjort det jag ville göra: lära mig ta kontroll över något jag tycker är oerhört obehagligt. Att det skulle kännas skönt att bada sådär kallt hade jag verkligen inte kunnat tänka mig.
Att kallbada är ju förresten lite av en prylsport, precis som allt annat. Neoprensockar och neoprenhandskar, mössa, något att stå på och så hade det varit guld med en badrock. Hanna har fårskinnsvantar som hon sytt själv, men så är hon ju fårbonde också. Så fint. Och hållbart – det är ju mycket bättre med fårskinn än neopren.
Mörkt vid bryggan. Och tyst, förutom isen som sjöng lite – den tinade i plusgraderna.
Vaken var öppen den här gången, det verkade vara många som badat här.
Står på nedersta steget på stegen. Vill INTE nudda botten – att ställa mig på mörk botten är väl kanske nästa grej att ta kontroll över, jag avskyr det. Det är en miljon gånger värre än kylan som numer känns behaglig.
Så roligt att hitta människor som tycker att det är en bra idé att göra sånt här en söndagskväll. Kolla vantarna förresten, vilka ljuvliga fårskinnslockar, det måste ju värma minst lika bra som neopren?