Västkusten, bästkusten

Vi tog semester utan plan. Vi visste att vi skulle börja i Alingsås, för där gick SM och det skulle jag köra. Och så visste vi att vi skulle vara i Rättvik för att gå på en konsert i Dalhalla en vecka senare. Och att vi var sugna på Norge och Trysil. Och på bilkyrkogården i Båstnäs i Värmland.

Vi packade bilen och taktältet, åkte till Alingsås och sedan tar vi sikte på Norge och ser var vi hamnar, bestämde vi – och när jag kollade kartan insåg jag att det är nu det händer – det är nu vi äntligen får uppleva västkusten. Äntligen.

Jag har tjatat på Jimmy om västkusten sedan vi träffades för jag ÄLSKAR västkusten. Men vi hamnar ju oftast hos hans familj på Öland – finare än finast det med men jag behöver en krabba eller två. Så efter alla våra år tillsammans tog vi sikte på random liten by på kartan som avstickare – utan att veta något om den. Havstensund blev det.

Det visade sig vara alldeles just precis det jag hoppades på. Glittrande bästkust med inte alls så mycket turister och krafs. Räkor på brygga, promenad genom fiskehamn och ett salt dopp utan en endaste manet. ÅH vad det var ljuvligt.

Alla brände sig i solen men vad gjorde det för sedan såg vi knappt solen på över en vecka när vi taktältade oss igenom regniga nätter och småkyliga dagar – det absolut somrigaste och badglittriga vädret fick vi här på västkusten och tio dagar senare när gjort Norge och Dalarna och tagit oss en långkörning till Öland.