I morse vaknade jag en stund tidigare än jag behövde och kände mig pigg. Jag ÄR och förblir en morgontrött kvällsmänniska for life så därför känns det väldigt hurtigt att vakna av sig själv med en pigg känsla vid (håll i dig) kvart i åtta på morgonen.
Men det var inte det jag hade på hjärtat. Det var hur himla fint jag tycker det är att mina dagar är olika varandra. Är så glad att jag kunnat styra mitt liv så att det inte är nio till fem på samma plats utan lite huller om buller med hemma som bas.
Idag gick jag upp, åt frukost, plockade ut cykeln på en liten väckningsrunda inför lördag och sedan åkte jag ned till brandstationen. Beredskapspraktik. Sitter och jobbar med mitt vanliga – fast nere på stationen, och om larmet skulle gå får jag följa med. Lite så som det kommer att bli sedan – jag kommer att jobba med mitt vanliga jobb tills larmet går.
I tisdags hade vi två larm. Sjukt spännande. Och det var två alldeles lagom larm, inte för att en olycka eller brand någonsin är lagom, du får missförstå mig rätt: det var inga allvarligt skadade och jag lärde mig mycket.
Just idag har det hänt absolut ingenting så jag har fått väldigt mycket annat gjort eftersom det inte finns så mycket annat än just jobb att göra här. Men det var ju inte det heller jag hade på hjärtat – jag ville ju visa hur himla fint mitt pass var i morse. Det var varmt och somrigt och härligt, kolla:
Men nu är det tydligen oväder på ingång. Då känns det ju extra fint att jag började dagen med att carpa solsken i cykel. Skrev en instagramspaning kring vad det är som avgör om hösten kommit ännu och det var en solklar sommar idag.
Nu tar jag kväll. Vi hörs!