Det som är allra mest kusligt på en bilkyrkogård är inte staplad skrot och övergivna bilvrak. Det är inte heller tanken på hur mycket olja och bensin de gamla bilarna kan ha läckt ned i marken. Nej, vet du vad – det som känns kusligt på en bilkyrkogård är vad människorna gjort med det som någon annan lämnat.
Krossat glas. En gammal skolbyggnad nedbrunnen till grunden. Ett sommarhus som efter inbrott på inbrott vandaliserats tills det är fullständigt obeboeligt. Saker som fördärvats till ingen nytta och för ingen orsak mer än just någons sorts nöje i att ta sönder. Det som är kusligt på en bilkyrkogård är spöket av sabotage för nöjes skull.
Tusentals delar har plockats från bilarna genom åren. Lite tråkigt för den som vill titta men kanske lika bra. Kanske bättre att någon tog lyktglasen de letat efter innan sabotagespöket slog till.
Vi går med kluvna känslor längs genom skog och över äng där åttatusen bilar fått sin sista vila. Berättar historien om bröderna Ivansson och bilskroten nära den norska gränsen för Lovis. Vi har velat besöka den här platsen länge men vi har haft en romantiserad bild som inte involverade hur illa människor beter sig med saker som inte är deras. Ibland krasar det av glas under fötterna och vi kikar in byggnader där varenda sak vänts upp och ned och förstörts, sånär som på en gammal läskflaska som mirakulöst överlevt.
Och mitt i allt det där tar naturen ändå över. Träd växer rakt igenom något så hårt som en plåt, mossa och lavar täcker chassin, hallonsnåren blommade i växthus av bil.
Vi hade tänkt sova över natten här men efter ett par timmar är vi mätta. Både på bilvrak och på kvällsmaten vi åt vid bänkarna som den idéella föreningen så fint ställt upp på grunden till det nedbrunna hus skrotbröderna Ivansson bodde i.
Ivanssons bilskrot i Båstnäs utanför Töcksfors i Värmland är verkligen värt en liten omväg. Det är fascinerande, fint och för oss var det även tankeväckande ur flera aspekter. Vi har velat se det länge och det var absolut en upplevelse. Vi är ju bilintresserade och vi trodde att vi skulle vilja hänga på bilskroten minst en halvdag men på ett par timmar kände vi oss nöjda, checkade av ett ställe vi länge haft på vår bucket list och drog vidare mot Norge.
