Vi kör tre varv i pumptracken, sedan fikar vi. Två kakor behövs det. Det behövs fastän vi inte cyklat i mer än tio minuter. Jag hade kunnat skriva “i bara tio minuter” – men tiden är oväsentlig som jag ser det.
En kort inledning, en kort fika – redo för mer. Min lilla lyfter själv ned sin cykel från upphängningsanordningen i GBOK MTB Arena – hon jublar och bubblar. Helt själv! Två varv till i pumptracken och sedan en paus för en lång utläggning om sådant som är viktigt när man är fem och ett halvt.
Lika mycket helt själv pushar hon sin lilla cykel uppför backen för att komma till starten av flowlederna. Jag får peppa henne, det är lite tungt. Vi stannar två gånger på vägen, pustar och snackar om spåren från hästarna och att hästar och enhörningar gnäggar olika. Men hon pushar sin cykel helt själv, bara det får ta hennes tid.
På toppen finns en gunga. Vi kan inte cykla förbi den, käre min tid, inte kan man cykla förbi en gunga som någon hängt i ett träd. Den är rund och repet är långt. Den hänger en bit över marken. Hon gungar. Hon skrattar. Hon hoppar ned och låtsas att gungan är en frisbee. Vi pratar. Om Mello. Om kompisar. Om förskolan. Om hur det blir i höst. Om sånt som hänt och om sånt som kanske ska hända. Det är fint med prattid.
Hon rullar försiktigt ned för flytleden. Vill en gång till – vi bestämmer att om hon pushar sin cykel till första stolpen hjälper jag resten. Hon kör igen. Jublar för det gick bra. Vill åka en gång till. Men det behövs mer fika. Vi bestämmer fika på toppen av backen.
En kanelbulle och stora klunkar vatten. Mera prat. En liten larv som vaknat och kryper på min ryggsäck fastän våren är tidig. Hon planerar hur hon ska köra så hjulen flyger nedför flytleden. Kul tycker jag.
Med bulle i mage kör hon. Mammahjärtat bubblar stolt. Hon är så duktig på sin cykel.
Två nya varv i pumptracken, sedan springa lite till fots på en vippbräda. Vi rullar ned till utegymmet. Hon testar alla grejer. Sedan tvättar vi cykel. Mera bra snack.
Två timmars häng. Trettiofem minuters aktiv cykeltid. Och all den andra tiden – den som inte cyklades – det är den som gör de trettiofem minutrarna roliga. Om jag skulle pusha henne att cykla massa – då skulle det inte vara lika kul.
Tålamod bygger livslång kärlek till rörelse utomhus – det är jag övertygad om.
2 comments
Helt enig! Precis sådär har vi också tänkt. De vuxna kanske väljer ”ramen” men så länge barnen får välja (nästan) allt där innanför blir det oftast hur bra som helst. Minus den gången vi tog med barnen på vandring uppför Städjan och glömde kakorna. Det blev sådär.
Paniken att upptäcka att kakorna inte är med på topptur! 😂