Vi drog till Öland. Sov tre nätter i taktältet på Lovis gammelmorfars ölandsgård på norra delen av ön. Tvättade håret i saltvatten, var utomhus från morgon till kväll, åt stora lass glass och godsaker och rådde om oss själva samtidigt som vi fick värdefull tid med Jimmys morföräldrar. Det är fint att se Jimmy gå att skrota med sin morfar.
Vi hade gärna ställt det här nere vid morfars udde en natt men det är ett naturreservat där man inte får övernatta. Att stå framför lilla stugan på gården var dock ungefär lika bra. Vi hade förstås kunnat få bo där inne – men det har bott sommargäster med hund där de senaste sjuhundra åren och Lovis är allergisk.
Taktältet dock. Vi har hittat något som passar oss tokigt bra. Jimmy har dessutom byggt inredning för cykelställ och förvaring i vår Ford Transit.
Familjen cykel. Under finns en släde med nio backar som vi packar i.
Vi stack iväg till gårdsbutiken några minuter bort och köpte gubbar och morötter. Bästa fikat.
Tvättade morötterna i östersjövatten. Salt morot på en strand är inte så dumt faktiskt.
Solen. Vindarna. Ön.
Fina små strandsnack med henne.
En gång kommer jag att bära mitt barn på höften och sätta ned henne för alltid och evigt. Minns inte var jag läste ungefär den formuleringen men jag har den med mig ibland. Det var mycket maneter i vattnet så jag fick bära min lilla stora på höften en gång till när det blev panik.
Vi cyklade till Källa Gamla Kyrka. Lovis har snöat in på kyrkor, hon går och tittar läääääänge. Andaktsfullt och studsigt på en och samma gång.
Vi hittade namnet Dagny inristat i en dörrkarm i kyrkan. Roligt eftersom Lovis heter Ingeborg Dagny i mellannamn – det senare efter gammelmormor hemma på gården. Vi bestämde oss för att fråga om hon busat i sin ungdom.
Vi cyklade, sprang och promenerade på Ölands små vägar. Så långt bort från semesterfolket som möjligt.
Jimmy lagade morfars Saab.
Sedan badade vi ännu mer. Vindarna var kalla men solen varm.
Gammelmorfars sjöbod.
Unga fröken bus.
Jag cyklade ett par pass också men hade ingen kamera med mig. Vi sov tre nätter på raken i taktältet och på vägen hem funderade vi på hur många fler nätter vi kan hinna med vår sista semestervecka – för vi har en hel, härlig vecka kvar!
1 comment
”En dag kommer jag bära mitt barn på höften och sätta ner henne för alltid och evigt” – herrejisses vad den meningen berörde. Massa känslor i kroppen och en klump i halsen. Tack