Att cykla tillsammans är ett evigt startande av spännande samtal. Som oftast inte avslutas. Något händer på stigen som kräver koncentration, klungans dynamik förändras, plötsligt är man för långt ifrån varandra för att höra slutet på en mening.
Vi är vana. Vi snackar halva snack med hela hjärtat från cykelsadeln. Men ikväll – då hann vi prata klart – för ikväll lämnade vi cyklarna hemma och vandrade Västanåleden med avstickare till en av Vätterns vackraste stränder. Fyra och en halv timme samtal till punkt med Elin, Marie & Jenny. Åh, nyp mig – så himla fint.
Nyfiken på Västanåleden?
-> Ett inlägg om att vandra Västanåleden, med bilder tagna om våren
-> Ett inlägg om att INTE cykla Västanåleden
-> Ett inlägg om Västanåleden på hösten
-> Västanåleden som Jönköpings kommmun skriver om den
1 comment
Jag känner igen det där med att inte få prata klart. Nu cyklar ju inte jag MTB utan landsväg, men ofta när man sitter med i en klunga och roterar så blir man avbruten mitt i ett samtal och så får man börja om ett nytt samtal med nästa person. Ibland kan man ta upp tråden när man roterat ett helt varv och ibland så startar man ett nytt samtal. Men tänk vad mycket olika ingångar man får att fundera vidare på. 🙂