Nu behöver jag inte sova i garaget längre

Äntligen har jag flyttat in hos min familj igen. Det är lite så det känns faktiskt, som att jag flyttat hem igen. Tokigt va?

För att göra en lång historia kortare: i vår familj är sömn en stor grej, och hitta sätt där vi sover bra har varit det som räddat vår relation genom småbarnsåren. Sätter min cykel på att det inte är unikt för oss.

Vi hade inte tillräckligt med fungerande sovplatser inne i huset förrän häromveckan när vi fick ordning på ytterligare ett rum på övervåningen. Lösningen blev att använda gästrummet på garageloftet. Det skulle bara vara så ett tag och så blev det flera år. Typiskt.

Lyxigt såklart att få sova absolut ostört men olyxigt och omysigt att varje kväll slänga ned en vattenflaska, en vetevärmare, bok och mobilen i en korg, dra på sig foppatofflor och smita ut i garaget för att sova.

Men nu är det slut med det. Sovloftet på garaget blir kontor igen och jag flyttar in mig i blåa rummet och Jimmy i gula rummet. När vi känner för det kommer vi förstås att sova i vårt stora sovrum båda två, men för det mesta är det så himla värt med ostörd sömn att vi delar upp oss. Sätter en cykel till på att många fler par än vi har varsitt sovrum och ändå är lyckliga.

Om ett par veckor är det ju dags för mig att börja ha beredskap och då kommer det ju tjuta när det går larm i sökare och radio om natten, då känns det än mer relevant att vi har varsitt sovrum.

Naturligtvis inkluderade sluttampen av det här ett kadunkgräl om sängar. Ny säng köptes på IKEA, visade sig vara för smal och ska lämnas tillbaka. Du hör ju, som bäddat för årets bråk. Vi har rett ut det också och i morgon ägnar vi fredagsmyset åt att fara till Jönköping och byta säng – sedan kanske vi tar tag i piff som lister och fönstersmygar.

Nu ska jag gå och lägga mig. Inomhus. Det fastnar ingen pyjamasklädd Elna på övervakningskamerorna på kvällarna framöver!