Om tio år

Om tio år. Såhär i förväg känns det som så lång tid men om tio år kommer det säkert kännas som att det gick oerhört fort. Kanske för fort. Jag hoppas att jag om tio år kan tänka att just dedär tio åren som gick sedan jag skrev det här var tio år där jag tog till vara på tiden, tio år där jag tog hand om mig själv och mina nära, tio år med många fina minnen och äventyr.

Om tio år tror jag att vi är föräldrar till två busungar. Kanske kreativa, otåliga och spralliga virvelvindar som jag eller påhittiga och intelligenta problemlösare med sin pappas tålamod. De har börjat skolan båda två och de tar med all säkerhet upp mycket av min tid. Jag tänker att jag kommer att vara engagerad i idrottsklubbar eller föreningar som gör saker som ligger dem varmt om hjärtat. Kanske cykel, kanske orientering – men vem vet – det kan ju lika gärna bli fotboll, judo eller klättring som är deras grej. Oavsett kommer jag att vara där. För dem. Och jag kommer att vara skitjobbig och tvinga ut dem i alla väder – först gör man grejer ute, sedan får man sitta med digitala pinaler.

Om tio år har vi haft många highs and lows, J och jag. Det är ju så det är med förhållanden, det är inte alltid guldglittrande men vi kommer att fortsätta vara bra på att problemlösa, sätta oss in i varandras tankar och hitta den gyllene medelvägen. Respekt och kärlek, vare sig vi tycker lika eller olika. Jag känner mig säker på att vi kommer att fixa tio år från nu – det är liksom den inställningen vi har, vi ska lösa det som behövs lösas och hänga ihop.

Om tio år är jag egen på heltid. Det har varit spännande att vara anställd några år men på sikt tror jag att jag passar bäst med att få jobba med olika uppdragsgivare och vara min egen chef och om tio år är det just så jag arbetar. Bloggen finns kvar och är viktig och jag producerar innehåll både åt min egen blogg och innehåll åt andra. Skriver texter för tryck och för webb, arbetar med ord, beskriver, recenserar och förmedlar känslor och kommunicerar. Kanske har jag hittat tillbaka till glädjen i illustrerandet och tagit upp den yrkesrollen igen. Jag kanske har ett eget varumärke med cykelkläder eller produkter, kanske ekologiska tvättgrejer eller verktyg som är lika snygga som de är smarta. Och så har jag utbildat mig till pt inom konditionsidrott och peppar människor att svettas allt vad det går – jag vill ha ett jobb där jag kombinerar produkttestande med att vara aktiv och att sitta vid datorn – för att skapa balans på mitt vis för att fungera som mamma, partner och allt annat man ska vara i livet.

Jag hoppas att jag har många cykel- & träningsrelaterade kunder och samarbetspartners och får arbeta med att lyfta kommunikationen hos dem jag gillar. Jag drömmer om att skriva cykliga reportage från platser runt om i landet, kanske förstås utomlands också. Tänk att dra med sig familjen till en bikepark, provcykla och skapa inspiration, det vill jag göra om tio år.

Jag drömmer också om att ge ut en bok. En sådan där vacker man vill ha liggandes framme på soffbordet, med härliga bilder och inspiration, fast inspiration bortom vackra talesätt – det ska vara inspiration som gör nytta. Tänk – om tio år kanske jag har hunnit med det.

Om tio år har jag kört ett etapplopp i alperna. Jag bara måste ha gjort det, det är en av mina största MTB-drömmar att köra Trans Alp eller något annat etapplopp. Med lite tur har jag även kört etapplopp i Sverige för jag tror att det kommer att finnas ett par-tre svenska etapplopp då, det surras redan om att de första är på gång. Och så har jag kört oändligt många långlopp, XCO-lopp och stigfinnarrundor – cykling kommer fortsätta vara min röda tråd, och även om jag förstås högst troligt måste effektivisera min träning om jag ska kombinera den med att vara förälder kommer den att finnas där. Som ett sätt att umgås med mina vänner, att hitta egentid och hålla mig i form.

Om tio år har vi gjort klart många av våra stora projekt på Kvarnskogen. Vi har lyft taket, inrett rummen på vinden, renoverat bort allt hiskeligt fult trä i tillbyggnadsdelen och . Vi kanske har köpt ett gammalt, mindre hus och flyttat det till vår tomt och har det som gäststuga eller extrautrymme. Kanske har vi köpt till lite extra mark runtomkring också, att äga en bit skog är en av mina stora drömmar. Gillar kidsen det här med att cykla har vi säkert byggt både hopp och egen pumptrack i trädgården. Vi har ett utegym med vikter och grejer att hänga i och TRX-band och hela köret.

Om tio år är vi utomhus mycket. Vi gör dagsutflykter med familjen, vi grillar korv och dricker varm choklad, vi åker längdskidor, och skridskor, vi sticker och badar på coola ställen, vi upptäcker trollskog och vi paddlar kanot. Det är viktigt för mig att få förmedla vidare den kunskap jag själv fick som barn, om att klara sig ute i skog och mark, att vara trygg fastän man inte har exakt koll på var man är, att veta vad som är ätbart och vilka svampar man kan plocka, hur man lagar mat över öppen eld och att kolbulle och pinnbröd är godare än donken och pizza (den sista kanske kan bli svår, hehe).

Om tio år är katterna Pixel och Widget lastgamla. 17 år. Det finns chans att de fortfarande är i livet, de går liksom aldrig nära vägen och lever ganska försiktigt – så får de vara friska och inte råkar ut för olyckor ligger det nog en tantkatt i sängen och en i garderoben. Vi kanske har något annat husdjur också, det är nyttigt för barn att växa upp med djur. Kaniner kanske.

Vi åker förstås till Öland om somrarna. Kanske har vi till och med ett eget sommarställe där då, vi får se. Men jag tror också vi åker norrut ibland, både om sommaren och vintern. Skidor, vandring, cykel och äventyr. Vi är nog inte en familj som drar utomlands särskilt ofta utan vi letar både semesteräventyr och vardagsäventyr i Sverige, kanske lite turer till Norge och Danmark. Våra barn kommer vara traumatiserade av utanförskap av att aldrig ha åkt på solsemester till Thailand, hehe.

För att summera känns det som att min vision och dröm om hur de närmsta tio åren ska bli handlar om familjeliv, vardagsäventyr och att skapa den allra bästa sortens vardag och ett roligt jobb. Det ska bli väldigt spännande – och det känns väldigt spännande att där jag är nu är ungefär där jag också vill vara om tio år, fast liksom vidareutvecklat.

Jag kanske är tråkig som inte vill åka jorden runt trettioåtta gånger, hoppa fallskärm och hitta mig själv baklänges i en ryggsäck på en borttappad ö? Man, jag har ju liksom redan gjort mina livsresor, jag har härjat klart och överlevt och gjort fel och varit på botten och vänt femtioelva gånger och fått mitt skinn på näsan och gråtit mina tårar och kommit fram till vem jag är – nu vill jag bara vara och det känns så skönt.

Var är du om tio år? Vad har du för drömmar och mål och visioner? Jag kan inte annat än att bolla över frågan direkt till Sara som ställde den till mig. Och så är jag nyfiken på vad Helena gör om tio år, vilka resor Annika gjort om tio år och hur Katta tänker sig att livet ska vara om tio år. Och så vill jag ju förstås veta hur DU tänker. Berätta i en kommentar, blogga, dela – för visst är det lite spännande att tänka på vad man gör om ett helt decennium?