Idag börjar vecka tolv. Det är något magiskt med vecka tolv för när den är över minskar risken för missfall drastiskt. Det är därför många väntar med att berätta om sin graviditet tills just den här veckan har passerat. MEN. För att vara på den lite mer säkra sidan ska man ha gjort ett ultraljud för att se att hjärtat slår och att allt ser bra ut.
Vi fick titta i vecka åtta men det är ingen garanti för att det fortfarande slår ett hjärta därinne. Det kan lika gärna ha blivit som förra gången, fröet i magen kan ha dött utan att kroppen har fattat det och min oro för att jag går omkring med ännu ett uteblivet missfall är enorm, fastän jag försöker att inte oroa mig. Det är strax över två veckor kvar tills vi har tid för nästa ultraljud, det känns så jobbigt länge och jag funderar på att försöka boka ett privat ultraljud innan dess för att lugna nerverna.
Illamåendet har minskat lite de senaste dagarna. Det är skönt och det verkar stämma med skolbok, för de flesta minskar illamåendete nu. Jag börjar komma igång med träningen igen och det är ju en viktig pusselbit för att jag ska må bra. Man får inte dricka mer än tre koppar kaffe om dagen och jag saknar min höga kaffekonsumtion och försöker kompensera med att äta överdrivet mycket citrusfrukter. Apelsinkontot har stuckit i höjden, likaså sushikontot. Och vindruvskontot samt kontot för gurka, popcorn, kiwi och…ja ni hajar. Vet ni förresten hur sjukt mätt man blir av att knapra i sig en hel pomelo till efterrätt? Man blir sjukt mätt.
Den här veckan tänker jag cykla till jobbet åtminstone en dag. Jag skulle bli så lycklig om det gick vägen. Jag har önskat mig att det skulle gå hur många veckor som helst nu men det har inte funkat, men nu tänker jag att jag nog är mer pigg än spyfärdig och att det kanske går. Jag ska ta blodprov och försöka styrketräna och så ska jag ägna mig lite åt vänner och familj. Och svara på alla mejl jag måste svara på, huvaligen för nu ligger jag efter i inkorgen. Jag ska hämta sushi take away minst två gånger och jag ska försöka låta bli att oroa mig fastän det är jäkligt svårt.
Och justja. Vi firar årsdag den här veckan också. Det är fina grejer det!
7
4 comments
Usch så jobbigt med två hela veckor kvar innan nästa utpustning, men alltså vecka tolv!! Får man säga grattis?
Nej, inte riktigt än, vi får iallafall vänta den här veckan ut. Kanske tillochmed till vecka 14 när vi har en ultraljudsbild. <3
Förstår stressen och oron. Läste någonstans att vecka 12 är gränsen eftersom missfallen sker kring vecka 8 men att det tar några veckor att visa sig. Slog hjärtat. Vecka 8 ät chanserna trots allt väldigt goda. ❤
Ja, statistiskt sett också eftersom två av tre graviditeter går vägen, vår förra slutade antagligen växa kring vecka 6 men det upptäcktes inte förrän ultraljudet vecka 12. Mycket känns annorlunda den här gången men jag vågar liksom inte hoppas för mycket. <3