Grännaberget till fots istället för cykelmässa

Vi skulle roadtrippat till Göteborg idag. Gjort några stopp på vägen, svängt förbi cykelmässan och ätit något gott i storstan och bara hänga och ha det gott och fira att världens bästa J har födelsedag. Men nu blir det ju liksom aldrig som man tänkt sig och J var tvungen att jobba hela dagen och planerna blev inställda. Cykelmässa får bli ett annat år.

Jag fixade lite här hemma på förmiddagen och på eftermiddagen drog jag på mig frilufsiga kläder, fnissade åt att jag inte kunde knäppa mina Lundhagsbrallor och monterade ihop dem med ett hårgummiband mellan knapp och knapphål och så stack jag ned till Gränna.

Att jag åker till Gränna är sällsynt men jag behövde tårta och promenad och då passade Gränna rätt fint. Jag försöker liksom bli vän med platsen jag har vuxit upp på, det är svårt men jag jobbar på det och det här var ett ypperligt tillfälle.

Jag ställde bilen på torget och sprang över gatan för att köpa en marsipantårta till J (tyckte han var värd en tårta efter att ha jobbat hela sin lediga lördag, särskilt som det var en födelsedagslördag) och sedan tog jag apostlahästarna genom Bergsgatan och bort till trapporna. Jag hade bestämt mig för att gå åttakilometersspåret över Tegnertornet och det blev en himla skön runda. Att inte må illa och att vara ute och gå gör själen gott. Tårtan fick förresten stå i bilen när jag promenerade, det var ju molnigt och svalt.

Det är väl en sisådär 340-någonting trappsteg från Bergsgatan i Gränna upp till Kaffestugan på Berget, och ibland är jag där och springer trappintervaller. Promenerar man ytterligare en bit kommer man till orienteringsklubbens stuga, och eftersom jag orienterade hela min uppväxt kan jag Grännaberget utan och innan – fastän jag knappt varit där på femton år är det sig likt.

Gränna ligger liksom långsmalt inklämt mellan åkermark och berg.

Utsikt. Det är ju ändå magiskt att få promenera med utsikt över Vättern.

Längs med Bauerledens kuperade stig fram till utsiktstornet sitter skyltar med citat från svensk litteratur. Vilhelm Moberg, Von Heidenstam och den här av Torsten Tegner.

Där framme ligger Tegnértornet. Eller skogstornet som de flesta säger. Den som inte är av den höjdrädda typen kan klättra upp och få sig vidunderlig utsikt. Jag är förstås av den höjdrädda typen och har genom åren tvingat mig upp tillräckligt många gånger, idag hade jag inte lust.

Den är ju ganska söt ändå, den här staden. En fin turiststad, perfekt för dagsutflykt med mycket fint att titta på och roliga saker att pyssla med om man är turist. Den här bilden är tagen på väg ned mot stan igen efter en och en halv timmes härlig promenad, det var skönt att vara ute och lufsa runt en stund.