Internationella kvinnodagen: om kvinnliga framsteg och förebilder inom min sport

Cykling är en mansdominerad sport. Cykling är ett virrvarr av tekniska specifikationer och mekanik att finjustera. En sport där männen är starkare och snabbare. En sport där det finns mängder av grabbar som inte är sena att utan att fråga ta över tjejernas felsökning och fix om något strular på pass, en sport där det finns många män som gärna förklarar just precis hur det är och vad som är bäst – utan att man bett om det.

Men. Det är också en sport där jag fått se kvinnor utvecklas och göra framsteg på ett helt fantastiskt vis. Från försiktigt fnissiga, från att inte riktigt våga, från att titta oroligt på mig med en “jag tror inte på dig när du säger att jag fixar det”-blick – till att utvecklas till coola, tekniska, duktiga, grymma och modiga på cykeln.

Cykel har också gett mig många kvinnliga förebilder. Från bloggkollegor som inspirerar mig när jag inte lyckas själv till tränare och proffsåkare och förstås, de vänner jag cyklar med. Det är som att cykelsporten är den nisch i livet där jag för första gången hittat ett sätt att vara kvinna som passar mig och där jag hittat kvinnor att identifiera mig med och ha som förebilder.

Vi har en lång bit kvar i MTB-världen innan vi är jämställda men jag gillar att det börjar hända grejer. Att det experimenteras med egna starter för damerna i långlopp och att det inte längre är okej att damerna inte ska ha samma prispeng som herrarna. Det händer alldeles för ofta men jag upplever att arrangörerna i Sverige alltmer sällan kommer undan med det och jag tror att det är den som lyssnar på dam-åkarna som vinner i långa loppet.

Håller du med? Hur tänker du? Har du också kvinnliga förebilder?

Om du är nyfiken på vilka kvinnor det är som inspirerar mig hittar vi på kändissidan grymmingar som vår nya förbundskapten Annie Söderberg, Alexandra Engen och Jenny Rissveds, mtb-bloggtjejer som Helena Enqvist och Jessica Clarén, men kanske viktigast – vänner som Linda som kan meka cykel bättre än de flesta karlar, Fia som cyklar helt magiskt bra både uppför och utför, min mamma som är den som fick mig att börja cykla, Jossan som sätter guldkant på varenda skogspass och så Maria och Merve som bevisar att det minsann är en superkombo att vara småbarnsmamma och MTB-cyklist. Listan kan bli ännu längre, det är bara några av alla grymma förebilder och inspirationskällor.