Vinkande Mustascher, Ludvigsson på rulle, snabba Skodarumpor och allmänt subgruppsspan hemomkring

Ingen kan väl ha missat att det rullade massor av grymma subgrupper runt Vättern i lördags? De drog igång vid tolvsnåret då starten gick i Motala och dök upp hos oss en sisådär åtta mil senare. J, svärfar & jag plockade ut lite tanthojar och moped ur garaget och rullade ned till Stamseryd för att vänta på och sedan heja på snabbisarna när de rullade förbi i sommarvädret.

Vi var i väldans god tid och jag sysselsatte mig med att knäppa några bilder på sådant man ofta ser längs med vägarna här hemomkring, typ blommande kråkvicker, Tobias Ludvigsson med sällskap och vackra vägar. Ludvigsson hejade glatt och kom faktiskt tillbaka instagrammandes på rulle en stund senare. 

Vi snackade lite med grannarna och väntade och brände oss i solen och kollade på Vätternrundans livesändning för att ha koll och till slut kom de, första fina gänget som var Ablocs Team Mustasch – ett gäng sköna typer i snygga kit som cyklade stiligt och snabbt och samlade in pengar till förmån för forskning kring prostatacancer. Grym grej. Det var roligt att se dem swischa förbi i snygg klunga och både Richard Larsén och IKHPs grymma Stefan Stolpe vinkade loss. Typiskt trevligt med folk som vinkar ändå fastän riktiga fotografer inte alls blir imponerade av att folk vinkar till dem. Jag är en hobbyfotograf och får ändå varannan bild suddig eller konstig så lite vink livar upp.

Sedan rullade det på. Höhöhöhö. Vi bestämde oss för att hänga kvar tills vi fått heja på Skoda-teamet med grymma Tessan och lite andra kändisar innan vi stack tillbaka hem. Team Skoda startade lite senare så vi fick chans att se massa andra goa cyklister innan de dök upp. Det var klungor från alla möjliga ställen, en del höll ihop ett fint lagtempo och andra verkade behöva stanna och bli uppläxade av lagkapten och göra om och göra rätt. Någon hade tappat men var glad ändå, någon annan skickade lite mordiska blickar när vi hejade på dem att jobba vidare solo. Fullt förståeligt.
Blomman åkte fram igen. Blommor plus cykliga saker är alltid en grym grej.

Plötsligt dök väl Figge från Kolmården upp i en masklunga. Hejaheja!

Ride of Hope cyklade fort.

Seriöst snyggaste belgiska – MAIF vet hur man ska göra minsann. Stilpoäng!

Sambo och svärfar och grannar hejar på klungorna vid gamla Smedjan i Stamseryd.

Stockholmare med rosa skoskydd på vift.

Sjukt fint hemomkring eller hur? Här går ett av mina favoritintervallvarv upp, fast jag törs inte cykla det längre pga blev jagad av evil hund som inte gillar folk som cyklar. Kuriosa.

Ännu mer stockholmare på vift. Kul hörrni, kom hit oftare, visst är det fint att hoja här?

Två glada typer som släppt sin klunga.

Efter att ha spanat på massor av grymma klungor kom så äntligen Team Skoda. Jag ville ha en fin bild på bästa Tessan som körde sin första runda. Respekt – hon och resten av klungan gick runt pölen på 7.27 – är tokigt imponerad. Den där fina bilden jag hade tänkt mig blev en typisk #foreverbuttphotos istället för ett snyggt klick framifrån – men det viktiga var väl förstås att få heja på.  Där är hon! Bellfors for president, vilken mäktig runda hon gjorde alltså.

Nejmen har man sett på maken – där var den där Ludvigsson igen och just den där biten filmade han och la upp på sin instagram story, typiskt kul minsann.

När Skodas följebil passerat hoppade vi upp på hojar och mopeder och drog hem igen. Jag var dessutom tokigt cykelsugen vill jag lova – shit vad pepp jag är på att köra fort när preggomagen är borta!

Förresten – jag tog ju en himla massa bilder och de flesta kanske inte blev så värst bra eftersom jag inte riktigt har pejl på hur min lilla kamera bäst fotar cyklister. Är du nyfiken på om du fastnade på bild kan du spana i den här dropboxen – och hittar du någon får du använda den som du vill. Är den good enough för ett tack får du gärna tacka med en delning eller lite länkkärlek. <3