På varma ölandsklippor i solnedgång

Vi fick en så himla fin kväll i solnedgången på Ölands nordvästra sida när vi var på ön förra veckan. Vi brukar alltid försöka fånga minst en solnedgång när vi är där, oavsett årstid, men sådär mitt i somrarna är det lite extra mysigt. Vi brukar ta en liten och krokig väg ned till alvarmarkerna, en väg som svänger av strax efter Jimmys farfars sommarstuga och är snabbare med cykel än med bil och när den slutar och stranden tar vid finns härliga kalkstensklippor att sitta på.

Den här kvällen var kalkstenshällarna och de stora stenarna riktigt solvarma och vi hade med oss jordgubbar och picknickfilt och fastän himlen inte var helt klar var solnedgången vacker. Det blir något särskilt med ljuset som reflekteras mot kalkstenen och det karga landskapet i kontrast mot vattnet och den rosa horisonten med Blå Jungfrun i fjärran. Åh, jag tycker så mycket om Öland, och jag känner mig så lycklig när jag får bädda in fina sommarstunder i minnesbanken, perfekt att plocka fram lite gråare vardagar när pepp behövs.

Vi satt länge på klipporna den här kvällen. Pratade om framtiden och allt spännande som händer. Om att i näst vi kommer till Öland är vi tre. Vi satt stilla och nära och lyssnade på vattnet och ljuden runt omkring. Förutom att någon passerade med cykel uppe på vägen hördes inga mänskliga ljud och det enda som förde väsen av sig var ett par fåglar som vaktade på sin unge som hoppade runt på klippor och stenar. När solen gått ned och vi åkte hem var det alldeles perfekt mörker för att skrämma upp varandra* lite lagom med lite öländska spökhistorier om skugga på alvaret. Nattfåk, ni vet.

*Skojar bara. Det är endast undertecknad som blir rädd för spöken.