Trainerpremiär post partum

Äntligen, äntligen, äntligen – jag har tränat igen, första gången jag svettats ordentligt på länge. För att göra det så enkelt som möjligt att få till lite träning i bebisvardagen har jag plockat in trainern i vårt matrum*, där står den ganska duktigt i vägen men jag sparar många minutrar på att kunna hoppa upp i sadeln när vårt lilla cykelfrö sover utan att först behöva ta på henne varmt och lägga henne i vagn och ta med henne ut till garaget.

Första försöket gick åt helskotta. Jag fick två minuter, sedan vaknade fina besisen och ville ha mat och det slutade med att jag satt på golvet och ammade i cykelbrallor. Andra försöket gick bättre, jag kunde sitta så länge som jag planerat och det kändes härligt men urjobbigt.

Hur länge det första passet varade? Tio minuter. Kort kanske ni tänker, men man måste vara försiktig med kroppen efter förlossning. Min återhämtar sig superbra men för den skull kan jag inte gå ut hårdare än så. Det blir lite tiominutare nu i början och sedan ökar jag på successivt när jag ser att det funkar. Tio minuter var dock nog för att det skulle kännas jobbigt och bli svettigt – det är som att börja från noll det här. Att börja från noll är dock inte fy skam eftersom det blir en härlig uppåtkurva.

Jag tog ju förresten reda på så mycket jag kunde om hur det varit för andra efter förlossningen, det inlägget kan ni läsa här. Nu känns det spännande att det är min tur att komma tillbaka till ett aktivt liv – äntligen, och jag har tagit med mig många fina råd från läsare och andra kvinnor omkring mig på vägen som jag bakat ihop till något som jag tror passar mig.

–

*Vi köpte huset av en kille som gillade Texas och vilda västern och hade inrett tillbyggnaden med matrum som en texaspub. Jag vill liksom knappt posta bilder härifrån för jag tycker inte alls det är fint men vi har inte hunnit renovera ännu. Det ska bli ny trapp och gammaldags tapeter och bröstpanel, det kommer att bli så fint. Tills dess: en orgie i gulnat trä och en knepig spiraltrappa. Bleh!