Jag har varit cykelfrömamma i strax över tre veckor och jag har lärt mig en hel del saker om cykelfröbebisen som möjligen är applicerbart på övriga spädisar i universum. Som tillexempel följande:
- En del av det som står på internet är faktiskt sant. Inte så värst mycket – men att bebisen inte vill sova när mamman vill sova är återkommande internetbaserad fakta som stämmer. Väldigt väl.
- Det sägs att ett spädbarn är hälften pappa och hälften mamma. FEL. Det är en korsning mellan daggmask och grävling med människoliknande utseende. Särskilt om man ska ta på dem kläder man drar över huvudet. Då ska det knölas, grymtas och krängas så det står härliga till.
- På tal om grävling. En sovande spädis låter som en grävling med munkorg alternativt en skadskjuten hattifnatt. Det gnövlas och stånkas och väsnas och sniffas och visslar och flåsar och låter massor. Alternativt – ingenting. Summa kardemumma av detta är att man antingen inte kan somna bredvid sin spädis pga oväsen eller inte kan somna pga måste kolla varannan minut om den lever.
- Svaret på alla frågor kring saker som rör bebisen är samma som alla frågorna man hade kring graviditet: “Det är helt normalt. Det kan gå över, det kan fortsätta så.”
- Bebisen ÄLSKAR att kissa utan blöja och passar på att göra detta så fort möjlighet ges. Varje gång man byter tillexempel. Dessutom gillar den att passa på att fribajsa loss när blöjan är av i sammanhang som tillexempel läkarkontroll.
- Den kunde inte äta när den föddes, den var tvungen att lära sig. Och det var inte bara sjukt meckigt för samtliga inblandade parter* emellanåt är det som att den efter tre veckors träning glömmer bort hur det var man gjorde och får panik och gallskriker och börjar gnaga på fel ställe.
*hungrig bebis, gråtande mamma med ömmande bröst, pappa med hjälplös känsla. - Bebisen går från nöjd till vrålhungrig på en millisekund om mamman bestämmer sig för att passa på att äta varm mat/sova/duscha/kissa/göra någon viktig grej.
- Om man räcker ut tungan åt sin spädis försöker den härmas och göra samma sak tillbaka. Som mamma infinner sig då ett tillstånd av extrem stolthet pga känslan av att ens spädis är tokigt intelligent.
- Den bryr sig inte jättemycket om leksaker, det är kul en liten stund om de har stora ögon – men det som är verkligt roligt här i livet är att bli buren i rum med många lampor. Att kolla på lampor är livet.
- Trots att många saker är skitjobbiga mellan varven är bebisen helt fantastisk. Sötast i världen, finast i universum. Ingen spädis är så fin som ens egen spädis – tillochmed när den har kräks mungipan, är full av hormonprickar och har en läckande bajsblöja är den det sötaste barnet som någonsin skådats.
4 comments
Hihi, väldigt stor igenkänning!
Ojoj så många flashbacks det kom över mej nu. Som dottern som låg och ammade och gärna tog en liten paus, tittade sin mor i ögonen, log och tappade suggreppet om bröstet och fick mjölk i hela ansiktet. Eller hon som vid 6 månaders ålder satt i vagnen inne på en restaurang och storögd tittade på dom tre takfläktarna, en i taget, gång på gång.
Haha klockrent ?? Älskar sättet du skriver på ? Humoristiskt men sååå sant alla ord och sååå jobbigt ibland när det pågår men i efterhand skrattar man åt allt ?
Jaaa, det är jobbiga, stånkande, irriterande och magiskt söta varelser!
PS. Min mellanson kissade sig själv rätt i ögat som spädis. Jag skrattade… Elak mamma! 😀