Idag har jag varit förälder i fyra veckor och mellan alla blöjbyten, psykbryt, lyckliga ögonblick, tårar, skratt, fina samtal med familj och vänner som hälsat på, känslostormar och sömnbristbryt och high fives när något krångligt (amning) plötsligt flyter på har jag funderat ytterligare en vända kring hur vi vill vara som föräldrar.
Förstås har jag klurat mycket på det under graviditeten också – vad för sorts mamma kommer jag att bli? Hur ska jag göra för att vara en så bra mamma som möjligt? Hur mycket kan man styra och hur mycket är liksom bara som det är och blir ändå? Svårt att veta förstås – livet händer ju hela tiden på vis man inte tänkt sig men om jag får tänka mig helt fritt hur jag ska vara som förälder är det enkelt:
Jag vill vara en mamma som ser till att livet fylls av möjlighet att se det stora äventyret i det lilla. Jag vill leva ett aktivt familjeliv – jag vill att vårt cykelfrö ska få vara utomhus och göra saker.
Vi ska dra ned till ån och grilla pinnbröd över öppen eld, vi ska göra utflykter till spännande platser i naturen, vi ska plocka kottar och pinnar och blöta ned oss i vatten. Vi ska åka pulka och skidor och kolla på älgbajs, bygga fort i snön och klappa kossor och gofika utomhus. Vi ska bada i hav och skogssjöar och slå kullerbyttor i mossa, vi ska bygga kojor, tälja visselpipor och jag ska lära mitt frö allt det viktiga om naturen där mina föräldrar lärt mig. Hur man klarar sig i den. Hur man hittar hem när man dragit vandrat stiglöst rakt ut i en skog. Hur man känner sig trygg även om man för ett slag blir lite osäker på vilket håll man har hemåt åt. Vad svampar, bär och växter heter, vad man får plocka och inte plocka, vad man kan äta och vad som är giftigt.
Jag vill också vara en mamma som pushar och peppar – sådär lagom mycket. Jag vill att min dotter ska försöka hoppa högre, springa längre, cykla fortare, klättra upp igen – men visa också känslor och sätta gränser. Försöka men ändå säga ifrån när det räcker och alltid våga säga ifrån och stå upp för sig om någon inte är schysst och rättvis.
I det samhälle vi lever i känns det viktigare än någonsin att få förmedla en aktiv livsstil, rörelseglädje och kärleken till små vardagsäventyr utomhus. Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig men jag hoppas att vårt liv som familj blir aktivt och fullt av vardagsäventyr – stora som små.
6 comments
Mitt friluftsmamma- och utepedagoghjärta blir varmt när jag läser det här inlägget Elna 🙂 Du är något riktigt bra på spåret, jag lovar <3
<3
Lyckans barn! Det behövs inte mycket för att leva ett aktivt liv och att vara ute i naturen och hitta på små äventyr. Och barn är oftast väldigt bra på att se det stora i det lilla. Tänk att min dotter blev helt förtjust över en mördarsnigel här om dagen ?
Hehe, ibland är det tacksamt att vara liten! 🙂