IKHP:s röda åtta veckor post partum

“Åtta veckor post partum körde jag IKHP:s röda slinga.”

Jag kommer i evigheters evigheter vara tokigt stolt, på snudd till en aning mallig över att min kropp ändå återhämtar sig så himla fint efter graviditeten och förlossningen. Jag var tokigt dålig på att vara gravid, det var en stillasittande plåga, jag var inte alls bra på att föda barn, det drömmer jag fortfarande mardrömmar om och jag har tokmycket krångel med amningen men en grej är jag bra på: återhämtning. Tack kära kropp, tusen miljoner tack.

Lovis fick hänga med mormor och moster hemma på Egnahem på Huskvarnaberget idag och jag stack bort till IKHP för att köra lite stig i snöblandad terräng. Det var grått och en aning kallt men vad gjorde det när jag äntligen var tillbaka på klubbens hemmastigar. Herrejisses vad jag saknat dem.

Jag tänkte köra ett par-tre varv i lugnt tempo på IKHP:s röda slinga. Den är ju lätt och rolig. HAHAHAHAHA. Detta måste vi skratta åt. Lätt? Hehehehehejsan insikt – nu åker vi:

Är man otränad är den inte alls så lätt. Har man inte alla dedär stabiliserande små musklerna som kommer med mycket cyklande är den supersvår. Har man inget flås är den galet jobbig. GALET jobbig. Har man haft en jobbig och inaktiv graviditet och tappat bort sin benstyrka får man slita som en skållad utter för att ens låååååångsamt ta sig uppför backarna och dessutom på ett och annat ställe kliva av för att gå lite försiktigt nedför eftersom kroppen inte orkar hålla emot. Jag kände mig emellanåt som en nybörjare igen.

Men hey. Åtta veckor efter att jag födde barn körde jag IKHP:s röda slinga. Inte fort, på en del ställen mindre snyggt – men jag körde den. Stor klapp på axeln, massor av tacksamhet och den största dosen cykellycka på mycket länge och efter ett och ett halvt varv drog jag till Strutsabacken för att njuta av utsikt och knäppa några bilder innan jag rullade hem till Lovis, Lovismormor och Lovismoster med den goaste känslan i kroppen på mycket länge.