Frihet. Lättnad. Pepp. MVG i knip!

Idag var jag på efterkontroll hos min barnmorska. En sorts besikting efter förlossningen liksom. Lovis var med såklart – och det var fint att gå till barnmorskan med bebis utanför magen och visa vem det var vi lyssnat och klämt på när vi var där.

Jag var supernervös – vid förlossningen fick jag en rejäl perineal bristning av andra graden samt en djup bristning inåt (kände mig som ett paket vandrande köttfärs ett tag) och jag har oroat mig så för det där, om det skulle läka bra och allt sånt där. Ganska snart efteråt kunde jag ju sitta på cykelsadeln – en bra sadel belastar ju bara sittbenen och då går det även om man är lite trasig visade det sig. Och nu gör det inte ont längre men det är svårt att veta ändå om det är bra eller inte.

Jag hade inte behövt oroa mig fick MVG i knip, allt som sytts i hop har läkt ihop superfint och med det beskedet landade en stor lättnad, massor och pepp och en frihetskänsla. Jag kan börja träna på riktigt igen. Jag var KASS på att vara gravid, jag tyckte förlossning var en mardröm som jag fortfarande drömmer mardrömmar om men jag var tydligen riktigt bra på att läka ihop kroppen efteråt. Jublade inombords.

Barnmorskan tyckte till och med jag kunde börja med lite lyft och försiktig löpning, knipet är så starkt och allt är så fint läkt. Med betoning på försiktig förstås och så måste jag ta tag i det där med mammamageövningarna igen. Men trots försiktigt – FY FABIAN VAD JAG LÄNGTAR EFTER ATT TA I SÅ SVETTEN LACKAR OCH MJÖLKSYRAN SPRUTAR!!!