Den svåraste pusselbiten med träning & bebis

Om man prioriterar det och hjälps åt är det ganska enkelt att få till bra träning även med en tioveckors bebis. Det handlar i vanlig ordning om att vilja tillräckligt mycket och kanske att avstå något annat som är självklart för andra föräldrar. Och hurdan bebis man har. Jag dömer inte den som prioriterar något annat – träning, mjölksyra & rörelse är ju det som gör mig lycklig.

När Jimmy kommer hem från jobbet finns tid för mig att ägna lite egentid åt att köra lite intervaller på trainern om jag vill och när Lovis sover kan jag också träna och när hon är vaken och ligger och grejar med sina leksaker kan jag passa på att göra lite styrkeövningar och knip. Och så förstås – det blir mycket träningstillfällen med löpvagnen. Det blir enkelt om man gör det enkelt.

Om helgen är det inte heller några problem att jag sticker iväg på hojen några timmar – och det fina med träning är att om man vet hur man ska göra får man till effektiv träning på kort tid. Jag kör gärna lite hårda intervaller nu – även om det är uppbyggnadsperiod för oss cyklister vill jag ha igång lite flås och förbränning.

Dock är det allra svåraste att få till är också en av de viktigaste pusselbitarna i träningen. Återhämtning. Det skriker i hela kroppen om man kört lite för hårt flera dagar i rad för med ständigt avbruten sömn och konstant trötthet tar återhämtningen längre tid än vanligt.

Jag jagar sömn. Jag försöker vila när bäsi sover. Jag vilar en stund när Jimmy kommer hem och jag får sovmorgon när han är ledig. Men sömn är svårt för mig, jag har alltid haft svårt att sova och lång insomningstid – och det sätter sina spår på återhämtningen och min senaste insikt är att jag måste ta det en aning lugnare eftersom jag återhämtar mig långsamt.

Japp. Jag är förkyld. Min första efter en låååång frisk-streak.