Du behöver inte alltid vara den allra bästa versionen av dig själv

Det går inte. Du behöver inte. Jag behöver inte. Det är faktiskt helt omöjligt att alltid vara sitt allra bästa. Att alltid glittra, prestera och känna sig pepp. Det går inte.

Man måste få vara en lite sämre version av sig själv ibland – med det sagt behöver det inte vara en riktigt dålig version av människa för det. Men en lite tröttare, lite opeppare, lite mindre initiativrik och driftig version än sin standard – det är okej.

Jag är där just nu. Att inte kunna träna tar mig dig. Det blir svårare för mig att upprätthålla rutiner och att genomföra arbetsuppgifter utan träningen. Vardagsgrejer som att hålla koll på vad klockan är, om jag har ätit och om håret behövs tvättas blir klurigare. Det är bara så det är. Och så tar allt sådan himla lång tid.

Att påbörja en uppgift tar en evighet, att slutföra den känns orimligt omöjligt. Jag får lite svårare att ta mig för saker. Men äsch – jag vet också att det går över. När jag kan träna igen, då kan jag vara mer av mitt allra bästa och trots att det känns dippigt (ja, dippigt, inte deppigt) idag så vet jag att det ordnar sig. Idag dipp. I morgon upp – för imorgon ska jag sätta mig i sadeln igen. Pjuh för det – jag ser fram emot både att bli trött i benen och att bli kreativ igen.

Nej vet du vad, vilken lång utläggning. Jag vill egentligen bara EN sak: jag ville att du ska känna, precis som jag – att det är okej att inte vara på topp absolut hela tiden.

Det är okej!