Det är i dagarna tio år sedan jag blev sjukskriven för utmattning första gången och jag har alldeles just slutat skriva alldeles mitt i ett inlägg om hur det var då och hur det är nu. Jag gör det rätt ofta nu för tiden. Börjar skriva och slutar mitt i. Och det märks ju här förstås – om jag inte publicerar det jag skriver får du ju inget att läsa.
Jag slutade mitt i det där inlägget. Mitt i berättelsen om hur jag försökt acceptera att jag aldrig blir bra tog skrivarlusten slut.
Vet du varför? Jo, för jag kom på att alla mina halvskrivna inlägg just nu, de handlar om att orken inte finns och det gör den inte för att jag varit rätt dålig på att vara helt ledig ett tag. Jag semi-jobbar lite här och lite där, tänker att det är life design att svara på mejl i skogen eller stanna upp i lunchträningen för att ta ett telefonsamtal.
Det funkar inte så för mig. Jag behöver en life design med tydlig linje mellan ledighet och jobb. Jag behöver vara ledig flera dagar på rad för att koppla ned och bort och det är lite extra svårt just såhär års då jag jobbar en del helg på cykel.
Men. Den här helgen är bara min. Jag ska vara helt ledig från ungefär nu när du läser detta tills på måndag morgon. Allt kan vänta utom det jag och min familj behöver.
1 comment
Elna! Jag känner igen mig så mycket i detta inlägg……..
Jag ska bara……. sen ska jag vila……… kan ju bara svara på detta mail…. osv. …….
Jag är precis som du ledig till på måndag. Imorgonbitti har jag bestämt att jag ska åka till en plats som ger mig lugn, styrka, osv. Där ska jag ta lite kort och se solen gå upp. <3
Hoppas du får en skön helg där du kan göra precis de där som du vill och behöver.
/ Richard