Vi cyklade en dunderrunda igår, Anders och jag. Det blev tretton mil småländsk propagandacykling och eftersom jag inte tänkte på att smörja in mig om morgonen (jodå, jag solkrämade förstås mitt barn – då kunde en ju tänkt på att smörja in sig själv också) förvandlade jag mig själv till tredje gradens polkagris. Det var ben i högläge om kvällskvisten och allmänt ynk om att det sved på armar och ben.
Hur som helst. Jag cyklade ju de där tretton ljuvliga milen i fantastiskt försommarväder på uppdrag av Mat runt Gränna och det ska förstås bli ett samarbete i form av inlägg med fikatips och rutter. Men jag kan inte riktigt vänta – här kommer några bilder på livets racerrunda. Solsken i blick och massor av fika i magen genom småländska idyller, vad mer kan man önska sig?
Jag kunde räkna hem tretton mil, ettusentvåtrettiofyra höjdmeter, tre koppar kaffe, en ostkaka, två makalöst goda bakverk, en ljuvlig macka, ett glas gammeldags mjölk nästan direkt från kossorna i hagen, min egen hemgjorda flädersaft som jag hade i cykelflaskorna och en gel med koffein som fick mig att orka gräva djupt och lägga mig ner i bocken i motvinden sista biten mellan Örserum och Gränna. Vi stannade till hos lokala matproducenter, caféer och gårdsbutiker som är med i Mat runt Gränna och på flera ställen fick jag träffa entreprenörerna bakom allt det goda.
Hade det inte gjort så jäkla ont att bränna sig i solen hade jag behövt nypa mig i armen flera gånger om kvällen för att kolla så att dagen varit på riktigt. Får man på riktigt ha det såhär bra på sitt jobb?
1 comment
Vilken grej Elna! Jag följde er på instagram under hela degn.
Du frågar i slutet av inlägget “Om man får ha de så här bra på sitt jobb? Jag kan bara säga att det är ju det man ska ha. Och framför allt, glöm inte bort vem som skapat ditt jobb. :-).