Vi gav oss ut på äventyr, Jenny, Marie och jag, förra veckan och äntligen kan jag kryssa av att cykla Holavedsleden på MTB från min bucket list.
Holavedsleden är 59 kilometer lång och går mellan Tranås och Gränna. Den startar vid Hätte Camping alldeles vid sjön Sommen och slutar på mitt kära Grännaberg. Leden är en vykortsvacker blandning av stökig stig och propaganda-gravel. Vi tajmade den allra vackraste tiden på året och röda hus med vita knutar stod inbäddade i fruktträd som just slagit i blom.
Vi fick skjuts till Tranås och cyklade hem, det blev den enklaste logistiska lösningen. Då får man många tekniska höjdmetrar att klättra mot slutet av leden som kan vara gott att ha som en start – leden går fint att cykla åt båda håll men jag tror att start i Gränna och mål i Tranås är det roligaste hållet, och det lite snällare hållet även om det blir en aning mer höjdmetrar.
Det är inte lika många lyft över stängsel som det är när man ska cykla Bauerleden men på sina ställen i början av leden, mellan Tranås och Gripenbergskrokarna ligger det mycket nedfallna träd. Vi hade blivit förvarnade på detta (tack Lisa) och förväntade oss dubbelt så mycket lyft som vi fick. Stigarna kräver sin cyklist, det är vackra stigar och det är inga konstigheter att cykla dem men man får leta lite efter flowet emellanåt.
Stigarna bryts regelbundet av med grusvägar som ger lite återhämtning och som tar dig på tur genom det allra vackraste småländska landskapet. Vi hade Astrid Lindgren-känsla om och om igen. Det är en bra grej att cykla den här leden om vår, försommar eller sen höst – mitt i sommaren växer det mycket högt gräs och sly kring stigarna. På några ställen fick vi släpa cykel genom tät snårskog med mycket lera – men det hör ju liksom till på den här typen av cykling och nästa gång vet vi var vi ska gena.
Vi hade tur som fick ett erbjudande om att fylla på vatten av en man som kikade ut ur en av de vackraste faluröda smålandsidyller man kan tänka sig just som vi passerade. Annars kan man lägga till en liten avstickare till byarna Adelöv eller Örserum för att fylla på vatten. Det ska finnas några källor längs med leden enligt markeringar men det var inget vi kikade närmre här.
Leden är väl uppmärkt och det var enkelt att hitta. Den är också mindre trafikerad än andra vandringsleder i vår närhet. Vi mötte bara ett par sällskap och körde om några få fotgängare på vårt Holavedsäventyr.
Vill du kolla siffrorna och rutten hittar du hela äventyret på Strava. Jag var väldigt trött sista biten, gjorde slut på min sista energi i ett försök att klara en uppförsbacke jag inte klarat tidigare. Backen gick faktiskt, till min förvåning – men det var eventuellt lite onödigt för det fanns inte så mycket kvar till de sista höjdmetrarna då jag med gråten i halsen tröttsläpade cykeln upp mot Tegnertornet. Som sagt – den här leden kräver sin cyklist.
Jag kommer definitivt att cykla Holavedsleden igen. Snart. Då åt andra hållet – kanske slår jag till med ett megabrakpass och rullar grusväg hem efteråt. Vem ska med?
