Plötsligt blev allting besvärligt men så väldigt mycket lättare om hjärtat. Väldigt, väldigt lätt om hjärtat. Sådär så ett helt halvårs oro förvandlades till lättnad i form av tårar. Jag skrev ju ganska nyss om hur oroliga vi varit för Lovis och det går inte att sätta ord på hur lättade vi är över att vi vet vad som är fel.
Hon är allergisk mot katt. Vi bad om ett prov för kattallergi när vi kom på att vi eventuellt kunde se ett samband med starten på hennes trötthet och att vi tog hand om ytterligare en katt. Min syster var allergisk mot sin sambos katt Ville så vi adopterade honom i vintras.
Förstås blir det väldigt omständigt nu. Katten Widget, som jag haft i tolv år, ska få ett mysigt och uppvärmt kattkrypin i vedbon eller en lucka in till cykelgaraget och Ville får flytta. När vi fått ut båda katterna ur huset ska vi städa och städa och städa. Och tvätta. Och damma. Och jag vet inte riktigt hur det funkar men det kanske är så att vi måste köpa ny soffa? Vi som inte köper nya grejer förrän våra gamla är absolut utslitna. Jaja, ingen regel utan undantag när undantagen är såhär viktiga.
Den där penicillinkuren i rubriken – den är till mig. För gissa varför jag känt mig så in i bängen sliten, trött, konstig i kroppen vid hög ansträngning och allmänt helt slut? Jag tror ju alltid att allt som har med trött att göra beror på livet post utmattning. Den här gången finns det faktiskt en annan sak som har ett bett med i spelet.
Jag har borrelia. Det är därför jag haft det så extremt kämpigt de senaste veckorna. Jag upptäckte en konstig rodnad i huden häromdagen men avfärdade den. Visade den för mamma och hon tyckte inte heller att jag skulle bekymra mig. Men så – mitt under lägret i helgen, får jag syn på den där fläcken som vuxit och fått en ganska distinkt “kant”. Vi ritade in den med bläckpenna och när jag kom hem på kvällen hade den vuxit ännu mer.
Så – tio dagars penicillinkur till mig och ett kattfritt hem till Lovis. Jag känner mig så glad över att det fanns lösningar både till mig och till henne.
1 comment
Så skönt att ni fått reda på orsakerna till era hälsoproblem. Kattallergi är ju som regel tämligen harmlöst och hyfsat lätt att hantera och en kur med antibiotika kan man ju som vuxen hatera ganska bra, oftast. I alla fall om magen inte ballar ur totalt.
Trevligt att läsa något positivt så har i höstmörkret! Tack för det.