Hej du, du som hänger här. Jag skulle bara vilja kolla hur du mår:
Hur mår du? Hur går det? Vad gör du? Vad tänker du?
Jag mår sådär. Egentligen mår jag jättebra, allt funkar oerhört bra och jag har upplevt mycket fint den senaste tiden. Men – jag har svårt att hantera det som händer och fastnar i doomscrollen.
Egentligen hade jag tänkt skriva om våra semesterdagar till fjälls, hur det kommer sig att Lovis älskar ländskidåkning, hur jag bar mig åt för att få henne att hänga med och åka över tre kilometer skidor i en runda. Jag vill visa bilder på fika på fjällstationen, jag vill berätta om hur vår renovering går, att vi fick vara friska hela februari, om peppen på att läger och kurser bokas upp.
Men jag öppnar datorn och sedan kan jag inte hålla mig – jag går in på nyhetssajter och jag gråter och känner så mycket att hjärtat mitt går sönder. Oro. Maktlöshet. Tacksamhet. Ilska. Ett virrvarr av känslor som bedövar, bedrövar och gör mig trött och overksam. Jävla värld vad den är orättvis ibland och så maktlöst liten man kan känna sig. Och sedan blir jag förbannad på mig själv – vem är jag att känna mig påverkad när jag sitter här och är trygg, får vara tillsammans med in familj och har alla förnödenheter en människa behöver och lite till?
Hur går det för dig?
4 comments
Ja, det är otroligt jobbigt med allt som händer i Ukraina. Mina barn är lite större (12 och 13 år) och har tusen frågor och jag har inte svar på alla… Vi får hålla tummarna att detta snart är över <3
❤️❤️❤️
Hallå Elna!
Som du säger så är det otroligt jobbigt med det som händer i Ukraina och jag tror att det är bra att stänga av flödet ibland och bara vara. Man måste få vara glad mitt i allt som händer osv utan att ha dåligt samvete. Jag har ibland lätt att hamna i en syn på mig själv att jag inte gör något, att alla andra gör så mycket mer. Men samtidigt så tänker jag att jag gör så mycket jag kan och orkar. Ibland kanske inte min hjälp hamnar precis just hos de i Ukraina denna gång utan hos någon annan som behöver min hjälp. Jag är ex kontaktperson till en tjej som jag träffar 1 ggr/ vecka.
Fundera på hur många du hjälper med olika saker oavsett vad det är.
Sedan tror jag att man ska vara glad och nöjd med det lilla man gör, egentligen vet man ju inte vad det har för betydelse i det långa loppet. För några år sedan var en av mina barns kompisar utvisningshotad. Fritidsgården där vi bor hade lagt ut protestlistor osv. En dag frågade Harald (min son) om inte vi kunde åka ner och skriva på listorna. DE var det minsta jag kunde göra. Samtidigt kunde jag visa att jag brydde mig när jag träffade Haralds kompis.
jag vet när jag stod nere vid fritidsgården att jag tänkte “vad gör det för skillnad att vi skriver dit 4 namn extra på ett papper” Jag, min fru och våra två barn. samtidigt var jag i en sits där jag inte mäktade med att göra mer just då. Men jag gjorde vad jag kunde.
Nu några år senare så träffar jag Haralds kompis ganska ofta när vi hämtar paket på Q8 där han nu jobbar. Idag har han uppehållstillstånd och ett jobb på Q8. Vet du att ibland tänker jag att tänk om det fattats 4 namn på pappret för att migrationsverket skulle kunna ta ett annat beslut. Att han inte skulle få stanna. Då var ju våra 4 namn livsviktiga., Nu vet jag att besluten inte funkar så, men iallafall.
Jag glömmer aldrig orden han sa när vi skrev på pappret. “DE viktiga för mig är inte att ni kom ner och skrev på pappret, det viktiga för mig är att ni visar att ni bryr er. DE betyder mer än alla namn på pappret.
Ta hand om dig Elna. !
Jag fastnar också i det där scrollandet och får stänga av i bland. Får att inte gå sönder, för att må bra och för att få distans. Det är hemskt och hjärtat går sönder emellanåt. Jag pratar med Cissi om sånt som hon själv säger att hon aldrig tänkt på att lära sig. Om krig, om att se till att man klarar en vecka vid en kris. Jag gör det lilla jag kan men tänker också att det är viktigt att låta livet gå vidare och inte tänka katastroftankar.