Om man nu ska sätta en etikett på sitt badanade, då har jag alldeles säkert kommit fram till att jag är en sensommarbadare. Och jag skrattar lite åt det för jag har börjat bete mig på ett vis som är himlastormandes likt min farsgubbe. Är det lite småkass väder, gärna stora vågor – ja, då vill jag dra och bada.
Vinterbadandet som är så galet poppis är inte riktigt min grej. Jag blir liksom aldrig någonsin varm igen efter att ha doppat mig i vintervatten, det hjälper knappt ens med bastu. Burr. Men sensommardopp – vilken grej det är, jag riktigt känner livet i mig när jag får gå i vattnet i yttersäsong.
Just nu är Vättern ganska härlig. Det kan gå stora, varma vågor och ett av mina allra finaste badminnen är från ett septemberbad. Jag, min bror och morfar åkte till Röttle och vi badade länge i stora men snälla och mjuka vågor.
På tal om typiskt farsgubben hittade han gärna på grejer med oss barn i alla möjliga väder. Vi gjorde mycket utflykter hemomkring när jag var liten och det var ofta åka och bada i ösregn eller ta färjan till Visingsö när det var riktigt blåsigt på Vättern. Det senare undviker jag gärna – att vara på sjön är inte min grej. Men att sensommarbada. Det är min grej.
Kanske att det till och med är så att det från och med idag är så att jag är en höstbadare. För idag tog jag ett kvällsdopp i Röttle och det var en av mina bästa idéer på länge.
