Då mår jag gott. De senaste träningspassen jag kört har jag känt mig att kroppen är i det där härliga maskin-läget som jag älskar. Det tog massor av tid efter sommarens förkylning, antagligen covid, att hitta det läget igen men nu är jag där.
Igår körde jag några strava-segment på Grännaberget för att kolla av formen och det blev fina tider. Inte mina snabbaste men jag jobbade och körde bra och stigarna var trots allt lite blöta och strösslade med barr och förrädiska tallkottar.
Körde ett segment som är så jobbigt att jag oftast undviker det för när man väl är klar ligger man såhär och mår så illa att man nästan kräks:
Att hålla sig i maskinläget kräver mycket jobb men det är så värt det. Hela mitt väsen njuter av att det händer något när jag trycker och dessutom börjar jag bli sådär grymt inkörd med hojen nu.
De första veckorna efter semestern har varit ganska bråkiga. Jag har varit låg på energi, känt mig nere och till och med funderat på att sjukskriva mig. Nu känns det som att jag klarat mig igenom den här dippen okej, mycket tack vare en viktig helg med vänner på hoj – och hoppas på att september kommer med härliga rejs och tävlingsträningar, kul utmaningar och mycket outdoornjut.
