Vi brukar sällan detaljplanera saker men inför den här helgen hade vi inget att välja på – vi behövde planera aktiviteter och hålltider. Det blev tighta hålltider, såpass att vi skrattade åt hur det liksom var uppgjort för att skita sig någonstans. Men – vi bestämde oss för att försöka.
På lördagen skulle vi börja med att Jimmy stack iväg och jobbade med byns vägförening. Det hör till på landet, man måste fixa vägen för sånt får man liksom inte serverat. Under tiden skulle Lovis och jag förbereda kalas och jag skulle göra mig i ordning för tävling. Prick tolv skulle jag lämna Lovis på vägföreningens grillning (först jobbar man, sedan hänger man) för att dra vidare till Hallby. Där skulle jag köra XCO vid halv tre. Två och en halv timme för transport, nummerlappsuthämtning och uppvärmning. Det hade kunnat gå. På hemvägen skulle jag handla grejer till tårtan som skulle fixas på kvällen.
Söndagen var kalasdagen. Lovis hade bjudit in ett gäng vänner på barnkalas för att fira sin femårsdag. Hon hade panik över att hon glömt säga till oss att bjuda in ganska många men vi tänkte att vi gör ett ordentligt bjud-hela-föris om ett år istället. Barnkalas mellan tio och tolv – sedan skulle jag in till Hallby för att köra XCC-rejset.
OM det sket sig? Jo, men det gick alldeles ordagrant åt skogen. Jag blev inte tillräckligt frisk för att tävla. Inte ens för att vara funktionär. Men det var ett litet bekymmer i jämförelse med att vi inte heller blev tillräckligt friska för att ha barnkalas.
Vi mumlade lite om det när vi trodde att hon inte hörde. Pratade lite sådär ofärdiga hemlis-meningar som föräldrar gör. Hon både hörde och fattade. Eller, missuppfattade – hon spände ögonen i oss och undrade vrålargt om vi tänkte ställa in kalasat. När vi förklarade att vi inte kunde ha kalaset för att vi fortfarande var lite hostiga men att vi skulle boka ett nytt datum var hon lugn.
Och då tänkte jag att det är ju minsann generation corona det. De är så vana att flytta fram saker att det inte är det minsta problem att göra det. Och dessutom – nu har vi två veckor på oss att bjuda in dem vi missat och städa garaget för att göra om det till disco. Pjuh.
För att kompensera uteblivet kalas laddade vi ryggsäckarna med fika och mellis och drog på äventyr i Vätterbranterna istället. Inte alls som vi planerat men oj så bra ändå!
17
