Helga går ned i vattnet först. Jag tänker att det är fint och oväntat – ingen ogillar kyla som min lillasyster, och idag var det hennes idé att bada. Det är hennes andra isvak och jag får känna mig sådär storasystrigt peppig när jag påminner henne om att ta kontroll över andningen. Hon hade antagligen kommit på det själv oavsett, hon är klok och smart, men att få vara lite storasystrig är fint. Lovis håller handduken. Hon är lite frusen, vi har åkt direkt till Bunn efter utelek på förskolan. Hon virar in sig i Helgas halsduk och huttrar lite.
När Helga är klar skyndar jag mig ned i vattnet. Och fastän jag egentligen inte var sugen idag vill jag till min förvåning helst stanna kvar där. Hur kan kallt vara så skönt? Tio djupa andetag blir mer än det dubbla men så ser jag att Lovis hackar tänder. Fan. Hon har just varit sjuk, är ganska trött och ska inte behöva stå på en brygga och hacka tänder bara för att jag vill vara i en isvak.
Andas in. Andas ut. Gå upp. Händerna fryser fast i stegen, tack och lov för handskar. Jag småspringer in mot strand genom snön, invirad i handduken. Helga langar in Lovis i bilen och jag tar snabba, djupa klunkar te och byter om.
