Till sommaren har vi bott i vårt hus i sju eller åtta år. Jag kommer absolut inte ihåg men det är det längsta jag bott på en och samma plats i ett svep någonsin. När vi flyttade hit hade jag haft över trettio adresser och var en rastlös och mycket flyttbenägen själ. Hade väl aldrig storstädat eftersom jag aldrig bodde någonstans så länge – det behövdes bara en flyttstäd.
Hade någon sagt till oss att vi inte skulle vara klara med våra stora projekt vid det här laget hade jag blivit riktigt irriterad. Eventuellt kan någon ha nämnt att saker tar tid men jag lyssnade nog inte.
Vi har varsitt företag, jag kämpar med att jaga återhämtning för att funka efter utmattning, vi tränar och vi har ett barn. Då tar renovering tid. Dessutom envisas vi med att renovera hållbart. Återbruk är inte någon quick fix direkt.
Garaget är stort men vi har fyllt det med cyklar och veteranbilar så vi har ingenstans att vara för att måla all pärlspont vi envist ska måla i linoljefärg – och därmed går det ännu långsammare. Men – nu har vi kastat in byggnadsvårds och återbrukshandduken halvt och jobbar på med vår övervåning på ett nytt sätt. Det blir lite gipsvägg, det blir lite kompromiss, vi köpte färdigmålad pärlspont och då, vips – så kom vi till tapetsering av det första av tre rum däruppe. ÄNTLIGEN! Kolla vad fint det börjar bli:
Vi är nästan färdiga och så fort vi är det börjar vi med nästa rum. Listerna kommer väl att ta typ tio år men vi måste ha fler sovrum NU. Det första rummet som blev klart för tapetsering är den lilla hallen mellan sovrummen och vi valde en tapet som gjorts efter en förlaga från 1880-talet.
Tapetens förlaga är ungefär lika gammal som när vi tror att huset kan ha fått övervåning, och liknar några lager tapet vi hittat tidigare. Det har ju varit en liten backstuga 1700-tals-stil här. Fattighus helt enkelt. De som bodde här då skulle bara veta hur bra vi som bor här har den nu fastän det snackas kris och inflation.
