Jag skapade en drömdag

Igår bestämde jag mig för att skapa en riktig drömdag av den här dagen. Jag var trött efter en vecka som inletts med många möten och fläng och insåg att det skulle vara svårt att få något vettigt ut av dagen om jag började den med att sätta mig framför datorn. Någon form av återhämtning för det kreativa behövdes.

Jimmy lämnade på förskolan och jag fick möjlighet att ta en lite lugnare morgon. Bara den lyxen lixom, så tacksam för det. Drack ohemult mycket kaffe och åt gröt på stående fot och sedan satte jag mig ändå framför datorn.

Där hände det inte mycket och hjärnan var trög och jag kom på att jag faktiskt bestämt mig för att skapa en drömdag. Att tröttstirra på en dator kändes inte som att nyttja mina möjligheter som egenföregare till max. Bot och bättring – bara att dra på sig tre lager cykelkläder och varma handskar.

Halv tio satt jag på cykeln och cyklade med solen i ögonen mot Bunn. Hann väl på sin höjd förbi tre grannbyar innan jag hade en klockren formulering till ett av mina copy-uppdrag klar i huvudet och fick ta en paus. Pratade in formuleringar och minnesord i röstmemon på telefonen och körde vidare. Gjorde flera sådana stopp under vägen – korta inprat av idéer och formuleringar för att inte glömma.

Tanken var att köra samma runda som förra helgen. Var så sugen på att trycka på ordentligt på en böljande grusvägssträcka som jag just upptäckt. När jag kört genom Bunn och runt sjön Ören och började jobba mig upp mot höjderna ovanför Gränna blev det mer och mer vinter. Det gick rätt bra ganska länge, det var hårdpackad snö i hjulspår så jag rullade på fint.

Men den där böljande grusvägen den var evigt hopplös idag. Det låg nästan en decimeter snö och det var någon sorts skare i hjulspåren som cykeln sjönk igenom. Hopplöst. Jag la om rutten och jobbade mig nedåt Vättern istället. På fem minuter gick det från vinter till vår – nära Vättern var det barmark.

Passet tog nästan på pricken tre timmar i rulltid och jag kom hem ganska lagom för en dusch och lite lunch innan det var dags att koppla upp på Zoom. Två timmar projektmöte och lite småpill och ändå fanns det energi kvar till familjen när de kom hem. DRÖMDAG!

Och den där copyn jag pratade ihop, den var liksom nästan klar när jag kom hem. Bara att transkribera – endorfiner och solsken alltså, vilken makalös kombo för kreativitet.