Tio år med chefs-mekanikern

Idag firar vi tio år tillsammans. Eller ja, vi hade ju kärat ned oss i varandra långt innan alla hjärtans men allt var så oerhört rörigt och stökigt och omvälvande – så det var inte förrän just den här dagen som vi bestämde oss för att det verkligen var vi mot världen på riktigt.

Det var ett av de allra största och läskigaste beslut jag tagit. Länge försökte jag backa och istället återgå till att upprätthålla fasad på det viset jag trodde förväntades av mig. På den tiden var det nämligen viktigt för mig att saker och ting såg bra ut utåt. Kära nån, hade inte J varit så oerhört envis hade det inte blivit vi. Älskar att han just idag kan säga “vad var det jag sa” och se sådär nöjd ut – för det var ju som han sa, det skulle gå.

Vi var på olika platser i livet när han gjorde sladdade rakt in i mitt hjärta med en gammal Volvo. Vi gjorde olika saker, vi levde olika liv och jag är tretton år äldre än J. Om det var cyklingen som förde oss samman så var det hur roligt vi har när vi gör allt annat som kittade ihop oss.

Jag kan känna mig lite mörkrädd när jag tänker på att min oro för vad andra skulle tycka, tänka och säga var så stor. Tänk – jag hade kunnat missa det allra bästa i mitt liv. Som tur var blev det inte så.

Vi ska förresten inte sitta och tindra med ögonen ikväll, det kan vi göra någon annan gång. Vi har bjudit in vår familj på ❤️-mys. Det blir våfflor med alla möjliga tillbehör och Lovis är peppast av alla.