Jag skulle just öppna min bok och krypa ned i sängen när jag scrollade förbi ett norrsken i mitt flöde. Det var alldeles i närheten och fastän jag inte hade lust svepte jag en filt om axlarna, stack ned fötterna i träskorna och gick ut. Över vår plats på jorden sprakade himlen just på det där viset jag drömt om att se. Jag tittade en stund och så avtog det – men en sprucken mobilkamera fångade ändå det gröna.
Tänk. Norrsken över vårt hus. Det har stått här sedan 1700-talet och troligtvis sett många norrsken komma och gå men det här var det första jag såg.
Jag tror vi bott här i sju år till sommaren. Vi har hunnit med mycket – från att borra bergvärme och dra in fiber till att gråta över bygglov på granntomt. Det har blivit lite mindre ensligt här sedan vi flyttade in men vi tycker fortfarande mycket om platsen. Den är vår plats på jorden och sedan vi fick första sovrummet klart på övervåningen i gamla delen i vintras har ett nytt sorts lugn lagt sig över vår familj.
Till sommaren gör vi nästa sovrum, det är halvfärdigt redan, och då ska vi också byta fasaden som dessvärre gjort sitt (ja, jag kommer att spara de vackra, nötta, brädorna och bygga något annat av) och sätta in fönstret som vi renoverar just nu. I första etappen byter vi på österväggen. Framsidan får vänta lite – för när vi gör den måste vi också ha tid att renovera kvisten. Vi kommer att panela fasaden med nytt virke men på gammalt vis. Det blir lite ojämnt och lite snett – det här husets charm vill vi bevara.
