Aldrig i mitt liv har en försommar försvunnit iväg så snabbt som denna. Fruktträden slog ut i äppeldalen, de blommade över i ett nafs och plötsligt har den skira grönskan bytts ut mot en traktor som just nu drar slåtterkrossen på åkern nedanför oss. Korna har kommit till sommarbetet bredvid oss och plötsligt första vallen ska in och även om den är ganska liten i år – för det är torrare än torrast i markerna är det plötsligt sommar. Jag insåg det igårkväll när sommarens första luftballonger lyfte från grannbyn och flög rakt över vår trädgård. En vanlig syn här om sommaren – och ett säkert sommartecken.
Sedan vi hördes sist har jag kört två lopp, mil efter mil med vacker Västerviksstig, varit ute med cykeltjejerna, coachat många kunder på MTB, haft tisdagsträningar med kidsen i Gränna och haft andan i halsen för kursen i Trysil höll på att inte bli av.
Har jag berättat om den förresten? Om ett par veckor ska jag gå en cykelinstruktör- och guideutbildning i Norge. Ska bli så väldigt spännande och roligt. Det var för få anmälda ett tag men som tur var ordnade det upp sig, pjuh – det hade varit trist att missa.
Handen är förresten något bättre men inte bra. Sover med skena, stretchar och försöker använda så lite dator och telefon som möjligt. Och ha flera dagars sammanhängande MTB-vila mellan varvet.
8
