Idag när jag skulle köra in till Huskvarna för ett besök hos naprapaten drog jag igång en norsk podd om terrengsykkling i bilen. Jag lyssnar ju annars inte på poddar utom vintertid när jag kör långa distanspass. Har liksom inte plats i hjärnan för prat, det är en sådan där post-utmattnings-grej – jag måste alltid välja bort intryck. Men det var inte det jag skulle berätta – jag skulle ju berätt att jag tunear in hjärnan på norsk – för om en vecka, inte ens det faktiskt, då far jag till Trysil.
Förra sommaren var vi ju i Trysil med Smålands Turism för att ägna oss åt industrispionage. De flesta spionerade på hur destinationen var uppbyggd – jag med förstås, med fokus platsutveckling – men jag kunde inte låta bli att spionera lite extra på hur Trysilguiderna jobbar.
Kände mig superglad för flera saker som guiden gjorde gör jag också. MEN – guiden hade också massor av smarta grejer och knep för sig som jag inte tänkt på. Allt ifrån hur en grupp samlades ihop till hur människor påmindes om att det var läge att dricka lite ur flaskan.
Den guide som tog hand om oss, Simon, är svensk och det visade sig att han även är instruktör på Norske instrukörer og guider – utbildning i tre nivåer som följer europeisk standard. Jag har blivit lovad lite svorsk om det blir alltför stor språkförbistring och det känns tryggt. Att dra till Norge och skaffa mig utbildning känns perfekt både ur hållbarhetsperspektiv och för att det passar mitt varumärke bra, eller hur?
Ser även fram emot att cykla mycket, göra den där klättringen hela vägen från byn upp till fjället (FYRHUNDRA HÖJDISAR) och att hänga lite med mamma och Helga som följer med pga råkade boka enormt stort boende.
På söndag åker vi. Peppad både på att lära mig nytt, träffa nya människor från Norge, Sverige och Danmark och att komma bort på ett ävenyr.