När jag dök ned i mina fotoalbum för att sätta ihop ett material till föreläsningen jag gjorde i helgen hittade jag några fina minnen. Samtliga har en röd tråd – nämligen att min mamma sett till att jag gör det jag gör på bilderna. Hon har alltid varit mån om att jag och mina syskon skulle göra saker utomhus. Hon har alltid, även när det varit lite tuffa tider, styrt upp skor att springa i, skjutsat till orienteringsträning och tävling, fixat skidor att skida med och sett till att jag fick hålla på med konditionsidrott utomhus.
Kolla – skidor, löpning, orientering och cykel. Allt det där gör jag idag, fast kanske minus karta och kompass som jag har ungefär noll talang för. Springa stiglöst och på tricksig stig i skog däremot, det gör jag gärna.
Den där basen av friluftsliv och träning som min mamma byggde åt mig har jag haft att tryggt falla tillbaka på när jag behövt det. Ett liv fullt av upplevelser och enkla äventyr.
Jag tänker att jag och Jimmy gör samma sak för Lovis nu – vi ser till att hon har friluftsliv och utomhusidrott som en viktig del av sin barndom. Visserligen ser vi också till att hon för pollenallergins skull har en inomhusidrott också och kör henne till danslektioner en gång i veckan – vi tänker att det kan vara skönt med en inomhussport ifall den där pollenallergin ska sitta i hela livet.
