Starten på sund, smart och långsiktig helrenovering

Jag gör en grej just nu. En stor grej. Som en sorts helrenovering av kroppen – på ett sunt, smart och långsiktigt vis.

Det började växa fram under SM i Borås. Jag orkade inte välja de A-spår jag kan hantera för jag hade liksom inget att parera med när jag var trött. Vågade inte lite på att armarna skulle hålla kvar i styret eller att kroppen skulle orka följa med på rätt sätt. Saker jag körde fint under lugna träningsvarv gick bara inte i skarpt läge.

Under långlopps-SM i Varberg blev det ännu mer påtagligt. Jag kände inte igen min kropp. Jag har aldrig varit bland de snabbaste men jag har varit betydligt mer genomstark än jag var då – det var plågsamt. Uthålligheten var obefintlig och jag var oerhört tacksam för min goda teknik som gjorde att jag kunde spara en hel del energi på stigarna – men det var fortfarande för slitsamt. Jag fick syn på grymma Emma Belforth under loppets första tredjedel och tänkte att om jag tar mig igenom det här – då får jag belöna mig med att koll om hon kan hjälpa mig med träningen.

När vi skulle köra Hylteleden i höstas skojade jag om att jag körde på vilja, erfarenhet och socker. Det var visserligen någon annan formulering men typ så. Och det var sant. Vilja och snabba kolhydrater.

Jag fick nog. Det var inte kul.

I oktober började jag styrketräna och springa. Typ tiominuterspass och tjugominutersspring. Jag hade verkligen ingen grundstyrka i kroppen, det var vidrigt jobbigt i början. Och så långt från självbild. Att inget är gratis efter fyrtio kändes så sant, jag fick jobba så hårt med sådant som varit självklart tidigare.

I november fick jag äntligen tummen ur och hörde av mig till Emma på Aktivitus. Jag hade ju klarat det där satans jobbiga långloppet men har ju ibland svårt att ta tag i saker snabbt, men i november stack jag till Göteborg och gjorde tester.

Jag fick träningsmål, träningsuppplägg och ett styrkeprogram. Det där styrkeprogrammet innehöll lite allt möjligt, bland annat 3×15 armhävningar. Jag kunde inte göra en enda utan knäna i backen – chocken var fullständig.

Nu kan jag göra tre gånger femton. Jag segade mig upp från en till två och så småningom en gånger femton, två gånger femton och nu – om jag är pigg – kan jag tre gånger femton.

Jag kände att jag ville ta helrenoveringen av mig själv ännu längre och den här veckan är min första på Aktivitus Iform-upplägg. Jag ska berätta mer om det. Tror jag. Men först måste jag massera mina värkande vader lite – för jag har gjort galna saker som hoppa hopprep på första gången på jag vet inte huuur länge och har fått så mycket träningsvärka att jag knappt kan gå. Mycket underhållande.