Är det vår okunskap om mat som är den stora triggern i sammanhanget?

Kan det vara så att vår okunskap om maten vi äter är vår största anledning att just kostprat stämplats med en rödblinkande trigger warning?

Jag lastar upp bladspenat och tomater på min tallrik, väger kyckling och havreris därtill och funderar på det lite extra just nu. På maten och på kunskapen vi inte har om den. Den moderna människan kan äta på ett vis som kräver kunskap de flesta av oss inte har och att inte ha kunskap om något så grundläggande – ja, det är ju förstås besvärligt.

Vi vet att för mycket av något är dåligt. Och att för lite av något annat är dåligt. Att lagom är bäst, att grönsaker är nyttigt och att det har kommit nya kostråd. Men vi vet inte hur mycket som är för mycket? Eller för lite. Åtminstone vet inte jag det.

Jag kan laga mat. Från grunden. Jag brukar skippa halvfabrikaten och laga god, näringstät mat – gärna med lokala råvaror. Jag har aldrig lättprodukter eller artificiella sötningsmedel i något jag lagar eller bakar – jag vill ha riktig mat. Därtill har jag även velat ha stora mängder choklad, chips och glass.

Som en del i den här helrenoveringen av mig själv som jag pysslar med just nu har jag hoppat på Aktivitus Iform. Det kändes lite nervöst innan recepten inför det första tvåveckorsblocket landade i inkorgen – men tänk, det mesta jag behövde hade jag redan hemma. Den stora förändringen är just det där jag inte hade någon koll på: proportionerna och rutinerna. Hur mycket och hur ofta behöver min kropp äta?

Det var länge sedan jag kände att mat var så kul och fritt från ångest som just nu när jag vet att det jag lägger på min tallrik täcker in exakt det min kropp behöver. Det är inte för mycket, det är inte för lite – och det är fortfarande god och riktig mat lagad från grunden.

Den lagoma mängden mat kompletteras med en daglig dos vardagsmotion. Ljuvligt att komma ut på spring eller promenad varje morgon måste jag säga – tänk att det skulle behövas en schemalagd spark i baken för att få till det.

Återigen landar jag i tanken. Vi har det stora privilegiet att ha tillgång till mer mat än vi behöver och eftersom vi inte vet hur vi ska hantera det skapar det problem. Reptilhjärnan får bestämma för utrymmet i hjärnan där vi lagrar kunskap om mat är belamrat med osunda kostråd i jakten på snabba resultat. Att skaffa rätt kunskap är svårnavigerat.