Jag blev hundbiten i helgen.
Jag skulle passera ett sällskap bestående av två hundar, ett litet barn och en man i en uppförsbacke. Tempot var lugnt – jag hade zon 2 på schemat och är dessutom hundrädd. Den enda gången jag är trygg med hundar är när de är i koppel, låter mig vara ifred om jag vill vara ifred och har en ägare som tydligt signalerar att hen har stenkoll på sin hund. Det är tyvärr inte så många som har det, jag känner mig ofta otrygg.
Hur som. Tempot lugnt, jag möter sällskapet som har med sig två whippet-hundar. Mannen har parkerat barnvagnen i en uppförsbacke och barnet leker framför den. En hund är kopplad, bunden i barnvagnen, och en är lös. Jag har fullt fokus på den lösa hunden eftersom det naturligtvis är den som gör mig mest nervös. Jag hejar och är trevlig, cyklar långsamt och precis när jag passerar gör den kopplade hunden ett utfall och hugger mig i benet.
Varje hundrädd persons största skräck. Eller näst största – den största är väl det som också ofta händer: att hundar ger sig in i klungor med stora personskador som följd. Det är vanligt.
Det gjorde svinont, jag blev chockad, kläder gick sönder (tack och lov för ett lager högskaftad merinosocka och en byxa med floss och windstopper ) och jag fick två revor i vaden från tänder samt blåmärken runtomkring.
Jag har haft kontakt med hundägaren, han har kompenserat mig, och jag kommer inte beskriva situationen eller samtalet efteråt ytterligare – vi bor på en liten ort och djungeltelegraferna går av sig själva utan att jag går vidare in i detalj här.
Antalet incidenter med hundar ökar. De senaste två-tre åren har jag allt oftare varit med om situationer där jag blivit jagad, skälld på eller där hundar gjort utfall mot mig. Och då är jag en väldigt försiktig cyklist. Min hundrädsla blir värre – och då har jag faktiskt en hel del “hundkompisar” vänners hundar som jag känner och litar på – men överlag blir det bara värre.
När jag snackade med sköterskan på 1177 för att kolla upp vad jag behövde göra berättade hon att hon blivit hundrädd efter att börjat sitt jobb – hon och hennes kollegor får ta emot många samtal om otäcka hundincidenter.
En hund ska inte skälla, jaga eller bita. En hund ska, enligt mig, inte gå lös över huvud taget – om det inte är en hund i arbete som jakt, vallning eller ledsagning. Den enda gången jag (tidigare i alla fall) är trygg med en hund är när den är i koppel hos en ägare som tar ansvar och kan hantera sin hund. Jag tycker det är ytterst nonchalant att inte ha koppel och koll samt att inte respektera att det finns människor som absolut inte vill ha hundar nära inpå sig.
Hundar som biter ska polisanmälas. Då får hunden ett track record – första gången händer inte så mycket men det är viktigt att historiken finns.
3 comments
Det här var inte kul läsning. Jag trodde länge att jag inte tyckte om hundar, men långt upp i vuxen ålder insåg jag plötsligt att det är vissa (många, kanske de flesta) hundägare som jag inte tycker om. Dom som inte har förmågan att förstå att en del människor är rädda för hundar, att vi är många som inte tycker att deras luddhögar är det gulligaste vi har sett, att vi är många som inte vill hälsa på deras hundar, klappa dom och låta dom hoppa och sätta leriga tassavtryck på våra kläder. Hundar ska vara kopplade, även i skogen. Väldigt många hundägare verkar inte vara medvetna om vilket ansvar man har som hundägare för sin hund, vad den gör osv.
Hundägare som begriper sig på hundar och som har förmågan att förstå att alla människor inte är som dom själva, har ofta väldigt trevliga hundar som det är en fröjd att umgås med. De flesta riktigt trevliga, charmiga, gulliga och underhållande husdjur som jag har träffat i mitt liv, är hundar. Och jag har flera gånger råkat ut för att relationerna med bekanta har blivit sämre när dom har skaffat hund, på grund av att dom inte tar hand om hunden på rätt sätt. Behandlar den som om det är ett bortskämt barn. Hunden styr och ställer och det förväntas att alla i omgivningen ska ta hänsyn till detta.
Och jag tycker absolut att hundbett ska anmälas. En olycka där alla stjärnor står fel, kan alltid inträffa men om det kommer in fler anmälningar mot samma hud/ägare så är något fel och något måste göras åt det.
Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser vad du varit med om.
Jag var hundägare fram till i torsdags, då min bästa vän sedan nästan 15 år lämnade mig. Och är även uppväxt med hund. Men trots det, så känner även jag en rädsla vid många hundmöten. Egentligen aldrig när jag hade min hund med mig, för då blir ändå de flesta mötande andra hundägare lite extra på tå, när de märker att det kommer en annan hund. Men när jag kommer själv, utan hund, då är det förvånansvärt få hundägare som håller extra koll.
Bra att du polisanmält! Förstår att det på ett sätt känns jobbigt att göra det, då det troligtvis är en granne. Jag har också polisanmält en grannhund…
Krya på dig!
Jag är också himla hundrädd efter dåliga erfarenheter som liten. Jag delar din bild med att många hundägare är helt oförmögna att förstå att andra blir rädda för deras hundar. Som om folk inte skulle bli rädda om jag gick omkring med en stor orm bara för att jag säger att den inte är farlig…