Rekordmånga mastertjejer i startfållan. Stökig bana. Trött kropp. Regnvåta rötter och brötiga stenar. Sega ben. Lite svårt att komma ihåg vad som är vad på en bana med många a-spår och b-spår. Velig vid varje delning – var det här jag skulle köra a. Äsch. Trött hjärna. Men lycklig. Släppte a-spåren. Körde b. Svor åt att min paradgren teknisk uppförsbacke var svår att sätta på banan i Borås. Galet många korta, krävande klättringar. Tog de flesta. Inte alla. Men de flesta åtminstone en gång. Nöjd så.
Starka tjejer. Förebilder, inspirationskällor, medtävlande. Fantasiska tjejer. Tänk att få vara en av dem, vad fint det är.
Hejarop. Några fina vägval. Några fotisättningar. Solen kikar fram, banan torkar. För trött till slut för att ens fundera på a-spår. Ville köra säkert. Körde säkert. Inga vurpor, inga onödiga risker. Hjärtat slår. Kroppen jobbar. Jag kan. Jag vill. Jag gör. Jag får hålla på, jag klarar det. Blir inte avplockad – har varit tillräckligt snabb för att få köra klart alla fyra varven. Sjunde bästa i Sverige. Utan träningsschema och struktur. En och en halv timme rolig teknisk åkning in på kontot.
Tack MTB-SM 2023. Jag är trött i benen nu.
Och känslan när jag var klar? Jag vill mer. XCO är så tokigt härligt, roligt, utmanande och kul.
Foto: Eskil Laago 🙏🏻
3 comments
Kul att du kom och tävlande:)
Det var härligt att se dig tävla igen🚵♀️
Det är strongt att ta sig igenom en SM-tävling
Måste nog testa det där någon gång! Ser roligt ut! Och svårt, såklart! Men mest roligt.