Om en och en halv vecka kommer jag att känna lätt panik över att jag inte är en av de där härligt genomtänkta människorna som levererar en ljuvlig årskrönika med sina bästa ögonblick och upplevelser. Jag har gjort det något år och det tar svinmycket tid, kräver planering i förväg och inget av det up for grabs för min del.
Jag kan däremot tänka tillbaka till för ganska exakt ett år sedan och komma ihåg att jag hade fullständig panik över min arbetssituation. Jag hade ingen kontroll, bara oro och ont i magen. Det sista jag gjorde innan julledigheten var att skicka min sista löpande faktura till en kund som sagt upp just det löpande. Ångesten över det gjorde mig alldeles trasig som företagare, det fanns inget driv och ingen ork och ingen lust att blicka framåt.
Faktiskt ville jag mest lägga ned.
Ett år senare och det visar sig att jag gjorde omsatte mer pengar än någonsin. Gick med vinst. Fick in jobb från både nya och gamla kunder. Jobbade mer än jag gjort på flera år och orkade med det. Sökte en ny tjänst och fick den. Utbildade mig, lärde mig massa nytt och fick alla en hel brandkår som kollegor.
Jag hade inte kunnat föreställa mig var jag skulle vara i slutet av 2024. Hur mycket spännande jag skulle få uppleva, vilka grymma jobb jag gjort, vilken fantastisk tävlingssäsong jag haft, hur stark och trygg jag känner mig nu jämfört med för ett år sedan.
Så – om jag nu inte skriver den där maffiga årskrönikan i mellandagarna, då har jag i alla fall passat på att hylla 2024 och hur himla bra det blev.
P.S. Jag tog 80 kilo i mark idag. 2025 ska jag ta 100.
2 comments
Heja dig, gratulerar till ett bra år. Ibland behöver man bara åka med!
(Fast är ändå nyfiken på hur du tog dig ur den dåliga energin)
Tack! Jag funderade lite på vad jag skulle kunna göra istället för att driva eget men kom fram till att jag många gånger tidigare kommit fram till att det verkligen inte passar mig att vara anställd. Och insåg att det var det där med att åka med som var problemet, jag hade mest bara åkt med ganska länge, inte alls styrt något själv. Så jag började göra det. Och sedan när jag tog mig igenom den hårda konkurrensen för att få tjänsten som deltidsbrandman fick jag ju liksom både äta kakan och ha den kvar, där fanns en sorts anställning som visst passar mig. Och som är kombinerbar med företagandet. Man har svackor i olika storlek med jämna mellanrum, det här var en större, är glad att jag har den bakom mig nu!